Recension: Blue Moon //Zozzo

Varning för spoilers i handlingen om ni inte läst den tidigare delen i serien!

Some things are meant to be gone forever.

Things have changed for Ever since she fell in love with Damen. But just as her powers are increasing, Damen seems to be weakening. Panicked at the thought of losing him, Ever finds a path to the in-between world of Sumerland, where she learns the secrets of Damen's tortured past - and accidentally discovers a way to twist time. Now she can save her family from the accident that killed them. It's all she ever wanted - but so is Damen. 

And Ever must choose between them.

Titel: Blue Moon
Serie: The Immortals #2
Författare: Alyson Noël
Utgiven: Januari 2010
Förlag: Pan Books Ltd.
Sidantal: 362 sidor
ISBN: 9780330512862

Det var ett bra tag sedan jag läste första boken, Evermore, i denna serien, men vad jag minns så älskade jag den något otroligt, så nu är jag sjukt förvirrad över hur författaren kan ha misslyckats så med uppföljaren.

Huvudkaraktären är så gnällig och allmänt dum. Man fattar direkt vad som kommer hända i hela boken, och när vissa saker händer så beter sig huvudkaraktären så ifrågasättande om allt att jag stör mig så mycket på det. Typ "she gave me a red apple.... But was it really RED? Are apples SUPPOSED to be red? They can be GREEN TOO! IT MUST BE POISONED :oooooo"

Okej jag överdramatiserar, men herregud vad jobbigt det var att läsa om henne. I första boken var romansen så underbar, men även den var löjlig i uppföljaren. Nu hackar jag bara ner på den, men jag ogillade den inte SÅ mycket. Jag hade inget emot att fortsätta läsa den, men hade heller inte något sug för att fortsätta läsa den, om ni förstår mig. Vissa saker var intressanta att få läsa om, men man förstår direkt vad som kommer hända och författaren förstörde typ alla karaktärer i denna boken, så jag är extremt besviken. Jag tror inte jag kommer läsa trean, men om jag gör det så kommer det nog dröja ett tag....

Betyg: 2/5

//Zozzo

Recension: Every Day //Zozzo

I wake up.

Immediately, I have to figure out who I am. It's not just the body - opening my eyes and discovering wheter the skin on my arm is light or dark, wheter my hair is long or short, wheter I'm fat or thin, boy or girl, scarred or smooth. The body is the easiest thing to adjust to, if you're used to waking up to a new one each morning. It's the life, the context of everybody, that can be hard to grasp.

Every day I am someone else. I am myself - I know I am myself - but I am also someone else.

It has always been like this.

Titel: Every Day

Serie: Every Day #1

Författare: David Levithan

Utgiven: September 2013

Förlag: Ember

Sidanal: 324 (+ ca 50 extrasidor)

ISBN: 9780307931894

Denna boken var inte alls 

vad jag hade väntat mig, både på ett positivt och negativt sätt.

Jag trodde att man skulle få läsa om en person som vaknade upp i olika kroppar över hela världen; att man en dag skulle få läsa om ett barn i Afrika, och nästa en gammal man i Ryssland osv. Jag blev verkligen förvånad när huvudkaraktären vaknade upp i nya kroppar i just ett visst område och alltid i samma ålder som sig själv.

Detta tyckte jag var lite synd, för jag fick inte läsa så mycket från olika perspektiv som jag hade hoppats på, då man kunde ha fått in fakta om länder och sådant. Jag tycker att författaren har kommit på en så fantastiskt bra idé, men inte utnyttjar tillfället fullt ut och istället gör det till en vanlig romantisk bok som man hittar överallt, vilket gör mig så besviken. Såklart var det kul att få läsa om huvudkaraktären  och man lärde sig snarare mer om personer på ett personligt sätt istället för att lära sig om platser på ett faktuellt sätt. Så Levithan har lyckats på ett sätt också.

Det var intressant att få läsa om olika personer och deras livsförhållanden, och jag hade hoppats på att författaren hade fokuserat på detta mer än romantiken i boken, som jag inte gillade alls. Romantiken kändes för falsk och bara som något som "behövdes" för att få handlingen att flyta på. I slutet gillade jag den starkt och efter ett tag märkte man att romantiken även lärde läsaren mer om kärlek och hur det är att älska någon. Man måste läsa boken för att förstå hur jag menar, för jag vill verkligen inte spoila.

Jag gillade boken starkt ändå. Det var så fantastiskt fina citat och innebörder överallt, så man lärde sig faktiskt en hel del - om andra och om sig själv. Därför tycker jag att man bör ge denna bok en chans. Den är så fin, och även om jag hade förväntat mig något annat så är jag väldigt glad över att jag läste den och kommer försöka läsa uppföljaren så snart den kommer ut. Ge den en chans om du vill lära dig mer om hur andra har det, detta är den perfekta boken för det ^^

Betyg: 4/5

//Zozzo

Recension: Unearthly //Zozzo

When Clara Gardner learns she’s part angel, her entire life changes. She now has a purpose, a specific task she was put on this earth to accomplish, except she doesn’t know what it is. Her visions of a raging forest fire and a mysterious boy lead her to a new high school in a new town but provide no clear instruction. As Clara tries to find her way in a world she no longer understands, she encounters unseen dangers and choices she never thought she’d have to make—between the boy in her vision and the boy in her life, between honesty and deceit, love and duty, good and evil. . . . When the fire from her vision finally ignites, will Clara be ready to face her destiny?




Titel: Unearthly
Serie: Unearthly #1
Författare: Cynthia Hand
Utgiven: November 2011
Förlag: HaperCollins Publishers
Sidantal: 435 sidor
ISBN: 9780061996177

Detta var en perfekt bok efter att jag knappt har haft någon läslust. Den första halvan av boken kunde jag verkligen inte lägga ifrån mig den. Det hände alltid någonting och jag gillade varenda karaktär (förutom dem som författaren skrev som så att man skulle ogilla dem). Dock tyckte jag inte att andra halvan var lika bra, eftersom jag personligen tyckte att författaren fokuserade på fel saker.

Efter ett tag in i handlingen handlade allting om killar och det var ett bra tag då författaren inte ens skrev för huvudkaraktärens vänner längre. Det var inte så att Clara glömde sina vänner eller så, utan bara som att författaren ville skriva så mycket hon kunde om killar istället, vilket irriterade mig.

Det som jag ville läsa mest om var nerkortat en hel del. Till exempel var det en sak som jag verkligen ville läsa om  som man brukar så läsa om på flera sidor, men som författaren bara nämnde på en halv sida i denna boken. Detta var även en mycket viktig scen för huvudkaraktären, japp. Jag tror att författaren kortade ner den en hel del för att det var så mycket annat som hände som hon ville skriva om, vilket gjorde att vissa saker blev nerkortade och snarare genomstressade. Jag tycker att många oviktiga delar hade kunnat tas bort från boken för att fixa detta, så att författaren kunde fokusera på viktigare saker istället och inte bli distraherad av andra småsaker. Detta är anledningen till att jag inte älskade boken.

Medan jag läste kunde jag se allting tydligt framför mig, vilket, enligt mig, visar att författaren har gjort ett väldigt bra jobb med att beskriva platserna. När jag tänker tillbaka på boken kan jag inte minnas att författaren beskrev för mycket eller för lite, vilket jag är glad över att författaren gjorde så bra. 

Vad jag gillade mest med oken var att även om huvudkaraktären hade syner om framtiden så visste jag ändå aldrig vad som skulle hända. Jag trodde verkligen att jag visste ett tag, men då visade sig att det var en gigantisk plot twist som förvånade mig så mycket. Jag var helt förvånad när jag tillslut lade ner boken, för jag hade aldrig kunnat vänta mig det slutet. Författaren har planerat boken så bra, eftersom allting var så logiskt i slutet, men ändå hade jag aldrig kunnat vänta mig att det skulle sluta så.

Sammanfattningsvis var detta en av de bästa böckerna jag läst på ett bra tag och jag ska försöka att läsa uppföljaren snart för att få reda på vad som händer härnäst!

Citat:

”Have you ever been to a place you’re supposed to love, but all you can think about is home?”

p. 294

”I feel it all, but overshadowing every other emotion is the grief, the sense that I’ve lost the most important thing in the world, even as I seem to be gaining it.”

p. 298

Betyg: 4,5/5

//Zozzo

Recension: All The Bright Places //Zozzo

Theodore Finch is fascinated by death, and he constantly thinks of ways he might kill himself. But each time, something good, no matter how small, stops him. 

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her Indiana town and her aching grief in the wake of her sister's recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school, it's unclear who saves whom. And when they pair up on a project to discover the 'natural wonders' of their state, both Finch and Violet make more important discoveries: It's only with Violet that Finch can be himself - a weird, funny, live-out-loud guy who's not such a freak after all. And it's only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet's world grows, Finch's begins to shrink.

Titel: All The Bright Places
Serie: ---
Författare: Jennifer Niven
Utgiven: Januari 2015
Sidantal: 400 sidor
Förlag: Penguin Books Ltd.
ISBN: 9780141357034

Jag har väntat ett tag med att recensera denna boken, eftersom jag är så kluven över vad jag ska säga om den. Jag är lika kluven fortfarande, men jag ska försöka få ihop en recension ändå ^^

Jag såg att det inte var så många som hade läst den här boken bland mina vänner på Goodreads, men jag har ändå hört väldigt många prata om den. Jag visste inte alls vad den skulle handla om och hade därför inte så höga förväntningar.

Redan den första meningen fångade mitt intresse och jag var fast. Jag kunde verkligen inte lägga ifrån mig den och läste ut den under två dagars tid, för att det var omöjlig att sluta läsa. Skrivsättet boken är skriven på påminner en aning om John Greens skrivsätt. I helhet är det en sorglig handling, men författaren skriver ändå på ett roligt sätt så man skrattar hela tiden, samtidigt som den krossar ens hjärta.

Det är huvudkaraktärerna som gör hela boken. Finch är en svår karaktär att beskriva. Han är så rolig, men har så många personligheter att jag inte kan sätta fingret på honom. Man vet aldrig vart man har honom, men detta bidrog bara till att boken blev så bra. Violet tycker jag var härlig att läsa om just för att hon växte så mycket så snabbt och man såg hur hon började se världen på ett helt annat perspektiv, vilket verkligen öppnade mina ögon. Man får se hur hon går vidare efter sin systers död och hur man hanterar det. Jag tycker att verkligen allt med boken var bra skrivet, men jag kände inte så mycket känsla mellan karaktärerna. Författaren beskrev deras enskilda känslor så jäkla bra, men när det gällde känslor som karaktärerna hade för varandra så kände jag verkligen ingenting, vilket sabbade känslan i boken lite, men detta är bara en liten sak.

Jag älskade den här boken så mycket. Den gjorde mig så lycklig, samtidigt som den krossade mitt hjärta och lämnade mig gråtandes i timmar, men om någon frågar mig varför jag älskade den så mycket så vet jag bara inte hur jag ska förklara varför. Det är väl lite som The Fault in Our Stars också, att handligen låter okej, men när man väl läser den så är den så så sååå bra. Det är bara så jag kan beskriva det.

Några saker som verkligen fick mig att gilla boken är i alla fall att det fanns flera faktastycken som var intressanta och diktutdrag som var väldigt fina, så man lärde sig samtidigt som man läste. Men det jag älskade mest var känslorna karaktärerna upplevde. Författaren beskrev det så bra att jag förstod hur de kände precis och det fick mig att känna som att jag var där och åh, jag bara älskar den. LÄS. DEN.

Första meningen: Is today a good day to die?

Citat: "We do not remember days, we remember moments." s.315

Recension: Champion //Zozzo

Detta är den sista boken i en trilogi, varning för spoilers i handlingen för er som inte läst de tidigare delarna!

He is a Legend.

She is a Prodigy.

Who will be Champion?

June and Day have sacrificed so much for the people of the Republic -- and each other -- and now their country is on the brink of a new existence. June is back in the good graces of the Republic, working within the government's elite circles as Princeps Elect while Day has been assigned a high level military position. But neither could have predicted the circumstances that will reunite them once again. Just when a peace treaty is imminent, a plauge outbreak causes panic in the Colonies, and war threatens the Republic's border cities. This new strain of plauge is deadlier than ever, and June is the only one who knows the key to her country's defense. But saving the lives of thousands till mean asking the one she loves to give up everything he has. With heart-pounding action and suspence, Marie Lu's bestselling trilogy draws to a stunning conclusion

Titel: Champion

Serie: Legend #3
Författare: Marie Lu
Antal sidor: 353
Förlag: Speak
Utgiven: September 2014
ISBN: 9780147512284

Spänning, romantik, action, strategi.... Den här boken - och trilogin - har verkligen allt jag söker efter i en bok.

Marie Lu har tänkt igenom händelserna så perfekt. Allting har sin förklaring och hänger ihop på ett eller annat sätt. Hon har planerat allt så smart att jag knappt hade någon aning alls om vad som skulle hända i boken, så allt var oförväntat och överraskande. Det hände alltid någonting och jag blev inte uttråkad en enda gång. Man märkte verkligen att detta var den avslutande delen, så allting hände på en gång i boken. Man kände hela tiden att någonting stort var på gång och att det verkligen var detta som hela trilogin byggt upp inför.

Det tog mig ett halvår att läsa denna bok, för att jag haft mer plugg än någonsin, men trots detta njöt jag varje gång jag fick chansen att läsa en liten del av den. Alla karaktärerna har utvecklats så mycket; främst Day, June, Tess och Eden. Man märker inte alls av att de är så unga som de är. De känns snarare som tjugoåringar än tio- till femtonåringar. Detta störde mig dock inte alls, utan det känns mer realistiskt, eftersom det är en dystopi. Det känns som att alla ungdomar tar större ansvar och ska bete sig mer vuxet vid en tidigare ålder nu, och därför känns deras ålder realistisk för bokens handling.

Författaren har skrivit så att man ser allting som händer framför sig, utan att man tröttnar på grund av för många beskrivningar. Det var alltid lagom tempo och hon hade delat upp det perfekt så att det inte kom stunder då allt hände på en gång och stunder då ingenting hände alls. Hon hade snarare fördelat det så att någonting hände hela tiden, vilket höll igång mitt intresse.

Jag verkligen älskar den här boken. Slutet förstörde mitt hjärta och dödade en bit av min själ, MEN det var det värt för att den var så pass bra. Alla känslor i denna boken har känts så äkta och det har verkligen berört mig. Så fort en karaktär mår dåligt känner man det själv för att författaren beskriver så. jäkla. bra. Den har varit spännande, känslomässig, romantisk och sorglig, men mest av allt; perfekt. Jag har inte haft någon läslust lite då och då, vilket tyvärr drar ner betyget en aning, men förutom detta har jag verkligen ingenting att klaga på när det kommer till denna boken och trilogin.

LÄS LÄS LÄS!

Betyg: 4,5/5
//Zozzo

Recension: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban //Zozzo

Spoilers för er som inte läst de tidigare delarna i serien!

Harry Potter is lucky to reach the age of thirteen, since he has already survived the murderous attacks of the feared Dark Lord on more than one occasion. But his hopes for a quiet term concentrating on Quidditch are dashed when a maniacal mass-murderer escapes from Azkaban, pursued by the soul-sucking Dementors who guard the prison. It's assumed that Hogwarts is the safest place for Harry to be. But is it a coincidence that he can feel eyes watching him in the dark, and should he be taking Professor Trelawney's ghoulish predictions seriously






Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Serie: Harry Potter #3
Författare: J.K. Rowling
Utgivningsår: Juli 1999
Förlag: Bloomsbury Publishing
Sidantal: 317
ISBN: 9780747560777

Äntligen lyckas jag komma någonvart med Harry Potter-läsningen och precis som alla har sagt så blir de bara bättre och bättre!

I den tredje boken av Harry Potter-serien får vi äntligen möta Sirius Black, som är Harry Potters gudfar, och åh vad jag älskar honom. Han är till och med bättre än i filmen :') Det jag verkligen gillar är också att det är mer känsla i böckerna. Allas känslor framgår så mycket tydligare i böckerna än filmerna, och ja, jag vet att det uppenbarligen är så med böcker och filmer, men det är en så otrolig kontrast när det gäller Harry Potter!

Man märker från första gången man läser om Ginny att hon gillar Harry, vilket man knappt lägger märke till i filmerna. Såna här känslor är inte alls i centrum lika mycket i filmerna som de är i böckerna, vilket gör det så roligt att äntligen få läsa dem.

Det är så svårt att recensera Harry Potter haha, de är väldigt bra, men inte så otroligt underbara som alla verkar tycka. De är mysiga att få läsa, men just nu känns de som en bra bokserie som det inte är något riktigt speciellt med. Mennn jag hoppas att jag kommer tycka om serien så mycket som alla säger när jag kommer längre in i serien!

Än så länge kan jag bara säga att det är underbart att få läsa alla små extradetaljer som man inte får reda på i filmerna och jag ser fram emot att få återvända till Hogwarts för att få ta del av ännu fler av Harry Potters magiska upplevelser! ^^

Betyg: 4/5

//Zozzo

Filmrecension: Cirkeln //Zozzo

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva

Titel: Cirkeln
Baserad på boken: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelforstrilogin
Premiär: 18/2-15
Visningstid: 144 minuter

Jag minns inte riktigt vad jag tyckte om boken när jag läste den då den kom ut. Jag kommer ihåg att jag tyckte att början var otroligt spännande men att det sedan bara gick upp och ner hela tiden. Ibland var den så så så tråkig och ibland var den spännande, men när jag tänker på den nu som helhet så tycker jag inte alls att den var lika bra som alla andra verkar tycka. Och sedan har vi filmen...

Om det är något positivt med filmen så är det att jag insåg att boken faktiskt var helt okej, eftersom filmen var så dålig. Förlåt men nej, jag är för det första verkligen emot svenska böcker och filmer, eftersom språket inte alls är lika bra i vissa situationer, jämför med engelska t.ex. Sedan åldern på skådespelarna. Jag hade verkligen inte kunnat gissa mig fram till att de skulle vara 16 år gamla, så det störde jag mig lite på. Men det som jag ogillade mest var skådespeleriet.

Skådespelarna var helt okej, visst. Men åh jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det lät så fjantigt? De pratade inte lättsamt, utan man märkte att de sa precis det som var skrivet i manuset, så det kändes bara tillgjort. De pratade också väldigt barnsligt. Så fort de hade ett argument började de skrika på varandra som tioåringar och sprang iväg när de sagt sitt. Det var så himla irriterande.

Vissa skådespelare var verkligen bra. Till exempel skådespelarna som spelade Minoo, Rebecka och Elias var väldigt bra, men de resterande var inte jättejättebra.

Nu blev det här en väldigt negativ recension, vilket inte var meningen. Jag störde mig så in i på en massa saker men den var helt okej. Det som gjorde att jag inte gillade den så mycket var mestadels på grund av att allt lät så löjligt på svenska, vilket inte borde påverka min åsikt angående filmen så mycket hehe. Det var en massa coola saker också såklart. Effekterna var grymma till exempel! Förutom rösten som talade genom en karaktär för att kunna nå häxorna haha, det... var seriöst bara jobbigt att lyssna på eftersom det lät så löjligt xD

Oooookej jag ska sluta. Personligen gillade jag den inte, eftersom jag inte är så förtjust i svenska filmer och för att jag nog är van vid lite mer erfarna skådespelare. Annars var den bra och jag var inne i handlingen, vilket fick de 2,5 timmarna att gå väldigt fort trots allt. Om man gillar böckerna och fantasy borde man såklart se filmen! ^^

Regissör: Levan Akin
Medverkande: Josefin Asplund, Gustav Lindh, Irma von Platen, Miranda Frydman, Hanna Asp, Leona Axelsen, Helena Engström

Betyg: 1,5/5
//Zozzo

Recension: Harry Potter and the Chamber of Secrets //Zozzo

Spoilers i handlingen för er som inte läst den första delen i Harry Potter-serien!
Harry Potter's summer has included the worst birthday ever, doomy warnings from a house-elf called Dobby, and rescue from the Dursleys by his friend Ron Weasley in a magical flying car! Back at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry for his second year, Harry hears strange whispers echo through empty corridors - and then the attacks start. Students are found as though turned to stone. Dobby's sinister predictions seem to be coming true.







Titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Serie: Harry Potter #2
Författare: J.K. Rowling
Utgivningsår: September 2014
Förlag: Bloomsbury Publishing Ltd.
Sidantal: 359
ISBN: 9781408855904

Äntligen! ÄNTLIGEN börjar jag förstå vad det är alla pratar om! Jag har växt upp med filmerna och älskar därför Harry Potter väldigt mycket, men jag har aldrig läst böckerna förut.

Den första boken tyckte jag var helt okej, men det kändes inte som att den passade mig riktigt. Jag gillade den, men inte mer än det. Uppföljaren är dock en helt annan femma... Jag tröttnade aldrig på denna boken och det var så otroligt underbart att läsa den just på grund av att filmerna betyder så mycket för mig. Jag kände igen nästan varje scen eftersom boken och filmen är väldigt lika samtidigt som man får reda på en massa detaljer som man aldrig fått veta förut när man sett filmerna.

Det är även nu jag inser hur bra skådespelarna är som spelar i filmerna, eftersom jag så tydligt kan se framför mig vad alla karaktärer gör i boken, och de beter sig och ser precis ut som skådespelarna i filmerna. Det var väldigt intressant att få läsa om karaktärerna på grund av detta. Jag börjar även gilla Percy väldigt mycket! Jag förstår varför alla Harry Potter-fans som läst böckerna är så emot att de tog bort Percy nu. Filmerna klarar sig utan honom, men det är så kul att få läsa om honom i böckerna eftersom det är en helt ny person i en gammal och bekant värld för mig.

Jag tyckte att detta var en underbar och mysig bok att läsa, speciellt eftersom jag gillar filmerna så mycket. Alla som inte har läst Harry Potter förut borde definitivt göra det, speciellt ni som har sett och gillar filmerna! Jag ser verkligen fram emot att få läsa resten av böckerna i serien och hoppas att de bara blir bättre och bättre :D

Betyg: 4/5

Recension: The Unbecoming of Mara Dyer //Zozzo

When Mara Dyer wakes up in hospital with no memory of how she got there, or any explanation as to why the bizarre accident that caused the deaths of her boyfriend and two best friends left her mysteriously unharmed, her doctors suggest she start over in a new city, at a new school, and just hope her memories gradually come back.

But Mara's new start is anything but comfortning. She sees the faces of her dead friends everywhere and now she's started to see other people's deaths before they happen. Is she going crazy? As if dealing with all this isn't enough, Noah Shaw, the most beautiful boy she's ever seen, can't seem to leave her alone. But does he have her best interests at heart, or another agenda altogether?

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer

Serie: Mara Dyer #2

Författare: Michelle Hodkin

Utgivningsår: Oktober 2012

Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

Sidantal: 452

ISBN: 9781442421776

Så många har tipsat mig om den här boken förut, men jag har bara inte orkat läsa den förrän nu och herregud vad jag ångrar mig över att jag väntat med att läsa den så länge.

Vart ska jag ens börja? Den här boken är ren perfektion. Jag har verkligen inte läst en så här bra bok på länge. Jag tror inte ens jag har något att klaga på, så förbered er för en helt positiv recension för en gångs skull.

Det bästa med boken som författaren har lyckats så bra med som jag ofta saknar i böcker är just att författaren tänkt på alla karaktärer. Ibland får man inte läsa om några karaktärer på väldigt länge, men i den här boken ser författaren till att få med alla karaktärer hela tiden och jag älskar det så mycket! I många böcker blir det att jag tröttnar så fort något händer som inte har med kärleksintresset att göra, men i den här boken var varenda del så intressant så jag ville bara veta vad som skulle hända hela tiden i boken.

Karaktärerna var också underbara, förutom vissa personer som är vinklade till att ses som irriterande och elaka. De jag gillade mest måste vara familjemedlemmarna i Maras familj. De alla hade en underbar relation, trots att de hade problem, att pappan ofta tvingades lägga ner mycket tid på jobb eller att mamman var överbeskyddande osv. Det var så realistiskt och trots dessa problem kände jag bara hur underbar familjen var så underbar och hur alla brydde sig om varandra. Man kunde känna kärleken de kände för varandra.

Det fanns vissa gånger då jag stannade upp helt och inte förstod vad jag ens läste, vilket jag blev någorlunda frustrerad över, men man fick svar tillslut som var tydliga så detta var inte direkt något stort problem för min läsupplevelse. Jag visste heller aldrig vad som skulle hända så jag kunde nästan aldrig lägga ifrån mig boken, eftersom jag ständigt ville veta vad som skulle hända härnäst. Ett plus i kanten är humorn i boken, flera gånger asgarvade jag rakt ut för att det var så kul. Definitivt min humor!

Jag vet inte vad mer jag kan säga om den här boken än att jag helt och fullkomligt älskade den och jag rekommenderar den verkligen till er som gillar spänning, romantik och övernaturligt! Läs läs läs!!!!

Jag hittade för många citat för att kunna välja en och jag vill inte spoila något över huvud taget från boken, så jag skippar ett citat denna gången :)

Första meningen: The ornate script on the board twisten in the candlelight, making the letters and numbers dance in my head.

Betyg: 5/5

//Zozzo

Recension: The Indigo Spell //Zozzo

Varning för spoliers i handligen för er som inte läst de tidigare delarna!

Sydne Sage is an Alchemist. She protects vampire secrets - and human lives.

In the aftermath of a forbidden moment that rocked Syndey to her core, she is struggling to decide between following her Alchemist teachings - or her heart.

Then she meets alluring, rebellious Marcus Finch, a former Alchemist who is now on the run. As Marcus pushes her to rebel, Syndey finds that breaking free is harder that she thought.

There is an old an mysterious magic rooted deeply within her. And as Sydey searches for the person attacking powerful young witches, she realizes that she must embrace her magical blood - or else she will be next.

Titel: The Indigo Spell

Serie: Bloodlines #3

Författare: Richelle Mead

Utgivningsår: Februari 2013

Förlag: Penguin Books Ltd.

Sidantal: 401

ISBN: 9781921518911

Den här serien blir verkligen bara bättre och bättre. Jag minns inte så mycket från Bloodlines, eftersom jag gillade den, men inte älskade den. The Golden Lily tyckte jag om mycket mer, men jag älskade inte den, så som jag älskar The Indigo Spell.

Det var så spännande genom hela boken samtidigt som det var så mycket humor som jag helt enkelt älskade. Jag visste aldrig vad som skulle hända. Speciellt slutet förvånade mig så otroligt mycket. Aldrig hade jag kunnat vänta mig det slutet och det var så jäkla perfekt!

Karaktärerna blir också bara bättre och bättre. Det är så intressant att få se hur alla karaktärerna utvecklas, framför allt Sydney och Adrian. Man får komma mycket närmare Adrian och får veta mer och mer om honom, samtidigt som man känner igenom honom så tydligt från Vampire Academy. Han ändras hela tiden, men han är precis så som han var i Vampire Academy.

Sydney är mest intressant att läsa om, när det kommer till karaktärsutveckling. Jag menar wow. Jag kände knappt igen henne i slutet av boken. Detta var både positivt och negativt. Det var intressant och underbart att få se hur hon började ta mer kontroll över sitt liv och göra som hon själv ville, och inte följa regel efter regel. Dock saknar jag den gamla Sydney lite, och detta är det enda jag inte gillade med boken. Vid vissa tillfällen gillade jag henne inte alls för att hon var så olik sig själv och betedde sig så annorlunda. Ja, det var kul att hon börjar bli modigare och hur hon blev starkare. Men jag vet inte hur jag känner om hennes nya karaktär än så länge...

Förutom detta älskade jag verkligen boken. Den är precis lika bra som Vampire Academy nu och åh, om ni har läst Vampire Academy (vilket ni borde) så måste ni definitivt läsa Bloodlines också! Jag måste få tag i The Fiery Heart så fort som möjligt nu bara haha.

Favoritcitat - s. 215: No, I'm still the same person at heart. I had to be... because if I wasn't, then who was I?

Första meningen: This wasn't the first time I'd been pulled out of bed for a crucial mission.

Betyg: 4,5/5

//Zozzo

Recension: Dead Silence //Zozzo

Detta är en del i en serie. Varning för spoilers för er som inte läst de tidigare delarna!
Violet thought she’d made peace with her unique ability to sense the echoes of the dead and the imprints that cling to their killers…that is until she acquired an imprint of her own. Forced to carry a reminder of the horrible events of her kidnapping, Violet is more determined than ever to lead a normal life. However, the people who run the special investigative team Violet works for have no intention of letting her go.

When someone close to Violet becomes a suspect in a horrific murder, she finds herself pulled into a deadly hunt for a madman with an army of devoted followers. Violet has survived dangerous situations before, but she quickly discovers that protecting those closest to her is far more difficult than protecting herself.

Titel: Dead Silence
Serie: The Body Finder #4
Författare: Kimberly Derting
Utgivningsdatum: April 2013
Sidantal: 389
Förlag: Headline
ISBN: 9780755389179

Detta är den sista delen i The Body Finder-serien. Den första boken läste jag för snart 2 år sedan och det var verkligen en av de bästa böckerna jag någonsin läst... Och nu är serien över. Jag är ganska ledsen över att den är slut, men samtidigt känns det ändå skönt att ha läst ut den. 

Serien har blivit lite sämre mot slutet, inte mycket, men jag har märkt hur jag snarare tröttnat lite på den istället för att känna att jag behöver veta vad som händer efter varje boks slut. Jag älskar fortfarande den här serien, tro inte att den blir jättedålig i slutet, för den är väldigt bra. Jag vet inte varför jag inte riktigt ÄLSKADE den här boken. Det enda jag kan komma på som jag inte gillade riktigt var hur Jay och Violet's förhållande inte verkar lika viktigt längre. I första boken tänkte jag bara på Jay hela tiden och hoppades och hoppades på att de skulle bli tillsammans, men nu när de väl är tillsammans känns inte deras förhållande lika viktigt och det är bara en sak som händer i bakgrunden. Jag älskar dem som par fortfarande, men jag saknar hur de var i början...

Handlingen gillade jag. Inte så mycket så att jag blev helt blown away, men den var fortfarande väldigt bra. Det är väldigt spännande och man undrar hela tiden vad som kommer hända, så det var bra skrivet av författaren!

Karaktärerna vad lika underbara som förut. Men okej, en sak som jag tyckte var ganska roligt med karaktärerna vad just att ingen fick svära. Alltså jag skrattade varenda gång jag läste vad författaren skrivit istället för svärord. Till exempel "MOTHER F..." - nej men oj, ser man på, någon blev slagen precis innan han hann avsluta meningen! "What the frick" eller "What the eff!" stötte jag på ett antal gånger. Det roligaste var: "I thought he was a mother f... Well you know." Alltså haha! Det var bara så kul att läsa. Jag störde mig inte på det, jag tyckte bara det var väldigt roligt att se hur författaren ständigt skulle hålla sig borta från svordommarna ;)

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag gillade denna serien väldigt mycket, men jag älskade inte de senare delarna lika mycket som den första. Jag rekommenderar dock den till alla som gillar fantasy- och deckarböcker fyllda med spänning, mysterium och romantik!

Första meningen: "Jay hit the door with his shoulder, but it didn’t splinter beneath his weight or anything so dramatic."
Betyg: 4/5
//Zozzo

Recension: The Golden Lily //Zozzo

Sydney is an Alchemist- She protects vampire secrets - and human lives.

In hiding at a Californian boarding school, Sydney's life has become irrevocably intertwined with Jill Dragomir, the vampire Moroi princess she has been tasked with protecting. She has grown close to those in Jills's royal circle - and to someone in particular. Someone that forces her to question everything the alchemists believe in. Someone forbidden.

When a shocking secret threatens to tear the vampire world - her new world - apart, Sydney's loyalties are tested more than ever. Should she trust the alchemists - or her heart?




Titel: The Golden Lily
Serie: Bloodlines #2
Författare: Richelle Mead
Utgivningsdatum: Januari 2013
Sidantal: 417
Förlag: Penguin Books Ltd.
ISBN: 9780141337142

Det var ett ganska bra tag sedan jag läste den första boken i Bloodlines, så jag hade knappt något minne av vad som hänt när jag läste uppföljaren, då det blev väldigt svårt att hänga med. Förutom detta fanns det inte någonting jag inte gillade med The Golden Lily.

Jag kommer ihåg lite av vad som hände i Bloodlines och jag minns att jag gillade den väldigt mycket, fast att jag inte älskade den. Denna boken älskade jag dock. Den var mycket bättre än den första boken och gud vad jag börjar älska Adrian!

Karaktärerna utvecklas så mycket. Det är intressant att se hur Richelle Mead kan skriva om huvudkaraktärer som är så olika. Alltså Rose från Vampire Academy och Syndey från Bloodlines. De är nästan varandras motsatser, men hon har ändå lyckats beskriva deras personligheter så bra. Det är så otroligt skickligt av henne. Alla karaktärer har någonting som gör dem speciella, så det är väldigt lätt att lista ut vem det är som pratar bara av att läsa en konversation, till exempel. Det är just karaktärerna som gör den här boken så speciell.

Det känns som att det är mycket mer som händer i den här boken, jämfört med Bloodlines, vilket också gör boken mycket bättre.
Spoiler för er som inte läst Bloodlines, markera för att läsa: Romantiken mellan Adrian och Sydney blir så mycket bättre och den är så perfekt. Jag har hela tiden tyckt att Rose och Dimitri föll för varandra fööör snabbt, men Sydney och Adrian tar perfekt tid på sig så det känns så verkligt. Att de börjar spendera lite tid tillsammans och sedan sakta sakta börjar märka att de har känslor för varandra. Det är så underbart att läsa om och det är lätt att sätta sig in i boken just på grund av att författaren gör den så realistisk, trots alla vampyrer.

Jag älskade den här boken. Dock störde jag mig väldigt mycket på att jag inte mindes någonting från den första boken och det är den enda anledningen till att jag inte ger den här boken fullpott, och det är bara mitt eget fel. Jag tänker direkt fortsätta läsa nästa bok i serien bara för att serien är så spännande. Om man har läst och gillar Vampire Academy borde man definitivt läsa Bloodlines också!

Favoritcitat - s.241: "If your eyes weren't open, you wouldn't know the difference between dreaming and waking."
Första meningen: Most people would find being led into an underground bunker on a stormy night scary.
Betyg: 4,5/5
//Zozzo

Vampire Academy: Boken och Filmen //Zozzo

17/6

Hejhej!

Igår läste jag om Vampire Academy och jag tänkte skriva en kort recension på den nu, så recenserar jag filmen och jämför den med boken nästa vecka så fort jag sett den :)

Detta är tredje gången jag läser Vampire Academy och jag älskade den exakt lika mycket även denna gången. Jag älskar alla karaktärer så mycket och det är så kul att se ännu en gång hur Rose utvecklas så mycket. Hon går från att vara bortskämd och barnslig till att bli så mogen förståndig på så kort tid. Författaren blandar in så mycket i ett; vänskap, romantik, skola, vampyrer, våld och mycket mer. Det enda någorlunda jobbiga med boken är just Roses attityd i början då hon var så barnlig och all skvaller... Det kändes som att man läste om barn, inte ungdomar. Men som sagt utvecklas dem så man står ju ut haha.

Danila Kozlovsky

Det jag älskar mest med denna serie är Rose och Lissas band. Det är så genialiskt, verkligen. Författaren skriver bara ur Roses perspektiv men man får tack vare bandet också läsa om scener som händer Lissa, som man ur Roses perspektiv hade missat. Det är så intressant och kul att läsa om!

Och såklart såklart... DIMTRI!! Japp, han är en väldigt stor anledning till varför jag älskar serien så mycket. Jag hoppas verkligen att Danila Kozlovsky, som spelar honom i filmen, gör ett bra jobb. Det är ju bra att han kommer från Ryssland så att det håller sig bra till boken, men åh vad jag hoppades på Ben Barnes. Han är verkligen så otroligt lik Dimitri! Men vi får hoppas att Danila gör ett bra jobb i alla fall :)

Efter alla trailers och posters jag sett på filmen kan jag bara säga att jag inte har så höga förväntningar längre och jag känner inte direkt att jag har bråttom att kolla på den... Men jag hoppas verkligen att den är bra ändå!

25/6
Såååå.... nu har jag sett filmen och herregud vad besviken jag är... Jag kunde verkligen inte ta filmen seriöst. De bara snabbspolar genom hela handlingen så man hänger knappt om vad som händer eller vem som är vem eller vad som är vad och usch. Alla skådespelarna var inte ett dugg lika de karaktärerna de spelade från böckerna. Och de ändrade så mycket så man blev bara ledsen av att se alla förändringarna. Det som jag blev mest förvånad över var just över slutet, alltså att de avslutade med en cliffhanger, jag menar, waow de PLANERADE faktiskt något....

Alltså de har verkligen bara slängt ihop vad som helst och jag vet att många har förvanat om att det är mycket komedi istället, men det var inte ens kul. Inga kommentarer eller någonting... Kanske var det bara jag som var för sur över att de förstört boken, men den var inte kul, inte sorglig, inte någonting och nejnejnej NEJ. Jag skulle inte direkt vilja tipsa om filmen, men ni borde verkligen läsa boken som är mycket bättre! Filmen får betyget 3/10 av mig i alla fall hehe. Men jag vill gärna veta, ni som har sett filmen, vad tyckte ni om den? :)

//Zozzo

Recension: Sätt mig i brand! //Zozzo

Varning för spoilers i handlingen för er som inte läst de tidigare delarna!
Juliettes beröring är dödlig. Hennes krafter oerhörda. Det är hon som kommer att förändra historien. Hon har överlevt en pistolkula i bröstkorgen, men när hon vaknar vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam lever. Warner har räddat hennes liv. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror. Juliettes och Warners kärlek är förbjuden men omöjlig att kämpa emot. Och nu säger Warner att han vill slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet. Med är det verkligen det enda han vill med henne? Tahereh Mafi avslutar sin hyllade trilogi med att ge hopp om framtiden. Terrorn kommer att få ett slut. Men inte förrän en våldsam strid har utkämpats.


Titel: Sätt mig i brand!
Originaltitel: Ignite Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Juliette #3
Utgivningsdatum: Maj 2014
Förlag: B Wahlströms
Sidantal: 363
ISBN: 9789132161988

Denna serie är en av mina favoriter och det var väldigt länge sedan jag längtat så mycket på den avslutande delen och jag tror att detta kan vara en av anledningarna till att jag tyvärr blev smått besviken...

Jag gillade verkligen boken, det gjorde jag. Jag älskar fortfarande hur författaren har lyckats bygga upp en värld så bra och herregud, romantiken är så underbar och har varit genom hela serien och det var så kul att äntligen få se hur det slutade.

Det som jag dock störde mig mest på var... gnäll? Jag vill verkligen inte spoila, och detta gör det så svårt att förklara vad jag inte gillade med boken. Det var bara en massa skrik och gnäll och åh, jag blev så förbannat trött på det. Författaren förstörde karaktärer för att få handlingen att gå framåt och jag hatade det så otroligt mycket. Hon lyckades avsluta serien på ett bra sätt så jag är såklart nöjd, men nej nej nej, under bokens gång blev jag bara förbannad. Jag kände verkligen inte igen vissa karaktärer som jag förr älskade, bara för att det skulle passa ihop med historian.

Man märkte jättetydligt hur Juliette utvecklades och blev starkare, och såklart blev jag glad över det, eftersom hon varit så tyst och bara gråtit genom de andra böckerna. Det kändes bara som att en massa konversationer upprepades om och om och om och om igen där man märkte att hon kände sig starkare, så tillslut var det inte ens intressant att se hur hon utvecklades.

De enda karaktärerna jag gillade starkt vad Kenji, James och Warner. De var väldigt underbara allihopa och har inte förändrats alls, bara utvecklats, då det känns som att man bara kommit de närmare, så det var bra gjort.

Spoilers, markera för att läsa: Det jag hatade var att författaren så tydligt "förstörde" Adam för att det skulle bli tydligare att hon borde välja Warner. Det var bara dumt och hon borde ha hittat en annan lösning på att avsluta serien istället för att göra så att Adam gick från att vara en snäll och förstående kille till någon som bara skrek och gnällde och klagade på Juliette och sa en massa skit till henne. Sånt blir man bara less över, och det är detta som gjorde att jag blev trött på boken ett antal gånger.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag verkligen gillade boken, men den var inte lika bra som de andra och författaren kunde nog ha avslutat boken lite bättre istället för att behöva ändra på karaktärer för att få det att funka. Det låter som att jag bara klagar, men jag gillade den faktiskt väldigt mycket. Jag gillade bara inte hur författaren tvunget skulle förstöra karaktärerna.... Hur som helst så tipsar jag verkligen om denna trilogi, eftersom den fortfarande är en av mina favoriter!

Betyg: 4/5
//Zozzo

"Favoritserie": Vampire Academy av Richelle Mead //Zozzo

Hallå!

Jag tänker att jag kan skriva ett litet inlägg om Vampire Academy nu innan jag ser filmen, så here we go :)

Jag vet inte direkt om jag har någon favoritserie eller favoritbok, men Vampire Academy, skriven av Richelle Mead, är definitivt en av mina favoriter och är utan tvekan den viktigaste bokserien i mitt liv. Det är tack vare att jag läste Vampire Academy som mitt bokliv ens började. För runt fyra år sedan hatade, verkligen hatade, jag att läsa, och varje gång jag i skolan skulle läsa under lektioner läste jag bara Eva & Adam om och om igen, eftersom jag trodde att de var de enda bra böckerna som fanns där ute. Emme började smått tipsa mig om ett par böcker som jag faktiskt gillade, och det var då jag började komma in i läsandet lite. Men när det var sommarlov ringde Emme mig och sa att jag bara MÅSTE läsa en bokserie, och såklart var min respons: "Åh måste jag....." och hon övertygade mig att läsa första boken trots att jag tyckte den var väldigt lång och att det var alldeles för många böcker i serien som jag skulle bli tvungen att läsa efteråt. Men jag läste den.

100 sidor in i första boken sa jag till emme att den var jättedålig och att jag inte ville läsa den, men hon sa att den skulle bli bättre och bättre så jag fortsatte läsa.... Och vid veckans slut hade jag läst ut alla böckerna i serien förutom den sista. Jag läser otroligt sakta så ni kan bara tänka er hur mycket jag läste, och då måste böckerna ha varit jättebra. Jag gick genast tillbaka till bibblan och frågade om den sista boken i serien, då jag fick reda på att den sista boken inte släppts ännu. Så jag gick hem och sökte på när den skulle komma ut och råkade klicka in mig på en bokblogg. Jag blev jätteförvånad och undrade hur folk faktiskt orkade blogga om böcker, men jag fortsatte kolla in på den här bloggen och insåg att bloggaren läst ungefär samma böcker som jag och jag märkte också att det fanns en hel grupp med bokbloggare och att alla var så snälla mot varandra, det var som en hel grupp med nära vänner som delade ett stort intresse och jag ville bara bli en del av det. Här är också anledningen till att jag började blogga. Jag startade en bokblogg två gånger men lade ner dem bara en vecka efteråt, eftersom jag tyckte att jag recenserade så dåligt. Tillslut frågade jag Emme om hon ville bokblogga med mig, och nu 2,5 år senare bloggar vi fortfarande på Bokzoem. Inte lika ofta direkt, men vi bloggar i alla fall fortfarande haha....

Nyårsafton år 2011 sa jag: "JAG VILL LÄSA OM VAMPIRE ACADEMY OCH TRÄFFA DIMITRI IGEN!!!", vilket alltså var det första jag sa 2012. Och det blev den första boken jag någonsin läst om.

Som ni kan se är Vampire Academy alltså anledningen till att jag verkligen började läsa, att jag och emme ens ville börja bokblogga och fick mig att inse hur kul det faktiskt är att läsa om böcker, eftersom man får träffa gamla vänner igen. Jag älskar den här bokserien så otroligt mycket, så jag passar på att säga till er som inte läst den ännu: LÄS DEN! Första halvan av första boken är inte så bra, men ge inte upp efter det. Fortsätt läsa så kommer ni vilja läsa ut hela serien på en gång. Bara läs den så får ni se, och ni kan ju passa på att läsa första boken nu innan ni ser filmen som nydligen släppts! ^^

//Zozzo

Recension: Leaving Paradise //Zozzo

What happens when the person who damaged you for life...

Caleb Becker spent the past year in juvenile detention.

Maggie Armstrong spent the past year in hospitals and physical therapy.

Two teens who were scarred one fateful night are going to have to face their greatest challenge yet - meeting up with each other again.

... becomes the person you trust the most?

Titel: Leaving Paradise

Serie: Leaving Paradise (#1)

Författare: Simone Elkeles

Utgivningsdatum: 2007-04

Sidor: 303

Förlag: Llewellyn Publications, U.S.

ISBN: 9780738710181

Jag har bara läst en bok av Simone Elkeles, och detta är Perfect Chemistry som jag älskade så otroligt mycket. Därför bestämde jag mig för att jag ville läsa några av hennes andra böcker i hopp om att hon skrivit lika bra böcker. Dock nådde Leaving Paradise inte alls upp till mina förväntningar.

Detta är en någorlunda snabbläst bok som jag har gillat och levt mig in i, men det som förstörde hela boken var att det fanns så många overkliga scener. Jag antar att de hade kunnat hända, men jag tycker bara att de känns så.. onaturliga? Jag brukar leva mig in i böcker utan problem och kan se tydligt framför mig vad som händer, men i denna boken stannade jag upp flera gånger bara för att man direkt känner att scenerna inte passar in och man förstår att det är någon som bara har hittat på hela handlingen. Jag brukar i vanliga fall inte ens komma att tänka på att någon har skrivit det jag läser om jag är inne i en bok, men nu stannade jag bara upp och tyckte att det inte hörde hemma.

Jag ogillade tyvärr också karaktärerna starkt. Det var kul att få se hur huvudkaraktärerna utvecklades, men Maggie kändes så himla barnslig så jag blev trött på henne så fort hon ens sa någonting. Alla personerna i boken var så ytliga och dumma. Verkligen, jag blir trött bara jag tänker på dem.

Det är som att författaren inte har någon koll på hur ungdomar är och istället går efter hur hon tror att de ska vara och gör så att alla karaktärerna är likadana. Alla tjejerna hade knappt kläder på sig och pratade skit om andra och sa ord som "oh pleeehusss" och "whatever" och herregud en tjej höll upp sina fingrar som ett L över sin panna som i "Loser". (Skjut mig). Alla killarna försökte vara tuffa och tröga och det verkade bara som att de var med i handlingen för att huvudkaraktärerna skulle ha vänner och för att de hjälpte till med att leda upp till vissa scener, om ni fattar vad jag menar? Inga andra ungdomar förutom de två huvudkaraktärerna hade någon vidare speciell roll för handlingen.

Boken slutade också väldigt, väldigt abrupt, som att författaren bara ville ha ett slut på handlingen. Okej, nu klagar jag bara, jag gillade den faktiskt lite, eftersom relationen mellan huvudkaraktärerna var så fin, och det fanns många fina scener och själva idén till boken var ju bra. Dock lyckades inte författaren så bra med att få boken att verka verklighetstrogen och istället blev det bara en stor flopp, tyvärr... Och jag tror dessutom inte att jag kommer plocka upp fortsättningen heller, kanske om jag råkar stöta på den.

Betyg: 2/5

Vår hundrade recension, woho! Och så klagar jag bara i hela recensionen haha, aja :)

//Zozzo

Recension: Cinder (Månkrönikan #1) //Emme & Zozzo

Askungen - inte sagan som du minns den, men en saga du aldrig glömmer! Fartfyllt, roligt, spännande! Den romantisk sagan placerad i en hisnande framtid.

Cinder - en cyborg med elak styvmor och mystiskt förflutet. Nu står hon i centrum för en intergalaktisk maktkamp.

Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva ...

Titel: Cinder (Månkrönikan #1)
Författare: Marissa Meyer
Förlag: Mix Förlag
Sidor: 397
Utgiven: Augusti 2012
ISBN: 9789186843007

Karaktärerna: 
Cinder är en väldigt unik karaktär och är sticker ut från mängden av alla karaktärer man läser om. Hon är väldigt stark i sig själv, och trots att många ser ner på henne så bryr hon sig ändå om alla andra runt omkring henne- både de snälla och elaka.
Det var väldigt intressant att få läsa om Cinder som en cyborg, för ingen av oss har läst om det innan.
Sedan har vi Kai- prinsen av Nya Beijing (Peking). Han är en väldigt jordnära person som bryr sig om alla som han möter - fattiga som rika - trots att han är prins och har mycket att tänka på.
Vi båda tycker väldigt mycket om honom på alla sätt och vis.

Miljön: 
Att få läsa om framtiden var väldigt häftigt och uppskattades så mycket av oss båda två eftersom det var väldigt intressant att få läsa om författarens tankar och idéer om framtiden.
Vi gillar idén på den nya tekniken som nämns ofta i boken, eftersom vår teknik kan utvecklas så framåt i tiden (vilket vi tycker påminner väldigt mycket om programmet Äkta Människor).
Författaren har lyckats beskriva miljön väldigt tydligt genom hela boken, och man kan tydligt se framför sig t.ex. hur Cinders arbetsplats ser ut, soptippen och hennes styvmammas lägenhet som hon delar med styvmamman, styvsystrarna och roboten Iko.

Handlingen: 
Det var väldigt intressant att få läsa om en framtida bild av den berömda sagan Askungen. Vi båda sträckläste boken och det var en omöjlighet att släppa boken efter redan första sidan.
När när man läste boken blev man aldrig uttråkad eftersom det alltid inträffade nya och mer spännande händelser gång på gång.
Författaren lyckades komma på en väldigt bra story som inte liknar någon annan vi har läst förut. Det var kul att få läsa om pesten igen, fast i en framtida miljö.

Det enda som var mindre bra med boken var att man kunde tänka ut en av de viktigaste sakerna som skulle hända i slutet efter halva boken, men det var ändå en massa saker som överraskade en, så slutet var väldigt bra ändå.

Sammanfattningsvis var det en mycket bra bok på alla sätt och vis. Den skilde sig så mycket från mängden och den sätter sig i minnet. Vi rekommenderar den verkligen, speciellt till de som gillar dystopier men även till de som gillar spänning och romantik. En bok som sträcker sig till många. Vi kommer definitivt ta och läsa uppföljaren så snart som möjligt- och vi har höga förväntningar!

Betyg:
Zozzo: 4.5/5
Emme: 5/5 

Recension: Easy av Tammara Webber //Zozzo

Rescued by a stranger.
Haunted by a secret
Sometimes, love isn’t easy…

He watched her, but never knew her. Until thanks to a chance encounter, he became her savior…

The attraction between them was undeniable. Yet the past he’d worked so hard to overcome, and the future she’d put so much faith in, threatened to tear them apart.

Only together could they fight the pain and guilt, face the truth—and find the unexpected power of love.



Titel: Easy
Serie: --
Författare: Tammara Webber
Förlag: Penguin Books Ltd
Utgiven: Januari 2013
Sidor: 336
ISBN: 9780141347448

Jag har velat läsa denna så länge och var nästan rädd för att jag hade för höga förväntningar, men den överträffade verkligen dem! Enda anledningen till att jag egentligen ville läsa Easy var eftersom jag fick reda på att Lucas hade piercing och tatueringar... Fast han var precis allt jag hoppats på så jag är nöjd, hehe x)

Jag måste säga att Tammara Webber nog kan bli en ny favoritförfattare. Hon skriver precis så som jag önskar att flera hade kunnat göra; hoppar över alla onödiga delar och får allting att bara flyta på, vilket gör att man knappt kan lägga ifrån sig boken så fort man väl har börjat läsa den. Hon börjar boken mitt i handlingen och drar inte ut på det och det är alltid något som händer så man tröttnar aldrig. Det är verkligen otroligt bra jobbat av författaren!

Karaktärerna var dessutom väldigt intressanta. Lucas känns så verklig eftersom han har så många brister. Han är liksom inte perfekt, som så många andra killar i böcker nu för tiden, vilket gör honom så perfekt, ni vet? Det var också väldigt kul att se hur mycket Jacqueline utvecklades. Hon blev mer självständig och klarade av så mycket mer efter varje kapitel. Jag gillade verkligen att läsa om Jacquelines och hennes kompis relation. De beter sig precis som jag gör med mina kompisar, och det är en av de många anledningarna till att jag tycker får boken att verka så realistisk.

Samtidigt som boken handlar väldigt mycket om romantik och vänskap så tar den även upp viktiga saker, som t.ex. våldtäkt, och det är även en bra anledning till varför man borde ge den en chans, eftersom den tar upp viktiga ämnen och man får veta mer om det.

Men men, jag verkligen älskade den här boken! Efter bara 20 sidor tänkte jag:  "Åh, jag vill inte att den ska ta slut!" Jag tror det förklarar hur mycket jag älskade den haha. Jag tycker verkligen ni borde ge den en chans, och jag själv ska nog försöka få tag på Webbers andra böcker också :)

Första meningen: I had never noticed Lucas before that night.

Betyg: 5/5

//Zozzo

Recension: There You'll Find Me //Zozzo

Handling:
Finley Sinclair is not your typical eighteen year old. She's witty, tough, and driven. With an upcoming interview at the Manhattan music conservatory, Finley needs to compose her audition piece. But her creativity disappeared with the death of her older brother, Will.

She decides to study abroad in Ireland so she can follow Will's travel journal. It's the place he felt closest to God, and she's hopeful being there will help her make peace over losing him. So she agrees to an exchange program and boards the plane.

Beckett Rush, teen heartthrob and Hollywood bad boy, is flying to Ireland to finish filming his latest vampire movie. On the flight, he meets Finley. She's the one girl who seems immune to his charm. Undeterred, Beckett convinces her to be his assistant in exchange for his help as a tour guide.

Once in Ireland, Finley starts to break down. The loss of her brother and the pressure of school, her audition, and whatever it is that is happening between her and Beckett, leads her to a new and dangerous vice. When is God going to show up for her in this emerald paradise?

Then she experiences something that radically changes her perspective on life. Could it be God convincing her that everything she's been looking for has been with her all along?

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Titel: There You'll Find Me

Författare: Jenny B. Jones

Serie: --

Förlag: Westbow Press

Utgiven: September 2011

Sidor: 314

ISBN: 9781595545404

Det var ett ganska långt tag sedan jag läste denna boken, men jag ska försöka få ihop en recension ändå! Efter att jag läst ut boken märkte jag att det inte är så många som har läst denna, så jag hoppas flera kommer vilja ge den en chans.

Jag brukar aldrig läsa baksidan på böcker, och därför hade jag ingen aning om vad den här skulle handla om. Jag fick reda på att den fanns genom en lista på romantiska böcker på Goodreads, och därför hade jag mest väntat mig att det skulle vara romantik, men det var så mycket mer.

Författaren har lyckats få med så otroligt mycket i den här boken på ett väldigt bra sätt, och jag vet inte hur jag ska förklara hur mycket jag älskar den, just på grund av detta. Samtidigt som det är en romantisk bok så handlar den även om hur huvudkaraktären ska försöka gå vidare efter hennes brors död och att hitta Gud igen. Jag har aldrig läst någon religiös bok, men det var väldigt kul att få testa något nytt! Trots att författaren tar med väldigt viktiga ämnen, som t.ex. mobbning och sorg, gör författaren det på ett väldigt humoristisk sätt.

Detta är den största anledningen till att jag älskar den här boken så mycket; den tar upp viktiga ämnen, men samtidigt drar författaren t.ex. in Justin Bieber-skämt, nunnor som använder Facebook och tonårskillar som medverkar i vampyrfilmer.

Jag måste också säga att jag älskar karaktärerna något otroligt mycket och att de är några av mina absoluta favoritkaraktärer. Alla karaktärerna är väldigt roliga, men även seriösa och sympatiska. De känns så realistiska, och man lär verkligen känna dem genom boken och man ser hur de utvecklas så tydligt. En till sak som jag verkligen gillar med boken är att den utspelar sig i Irland, så när karaktärerna pratar så skriver författaren hur orden uttalas på irländska, t.ex. "Me da'" istället för "My dad" och "'Tis" istället för "It is".

Jag har ingenting negativt att säga om denna boken, förutom att jag tyckte början var lite långtråkig och svår att komma in i, men bortsett från det så är allting perfekt med den här boken. Den sticker ut från mängden och jag kommer komma ihåg den. Så jag säger bara: LÄS DEN!

Citat: (Jag hittade över 50 citat, så jag kunde inte välja mellan dessa... Och det är inga spoilers)

"You know, we're surrounded by people, but it just feels so... lonely here."

Erin lifted her head, giving me a faint, thoughtful smile. "Only if you let it."

s. 163

"Water will be fine. Not too much ice. Add a slice of lemon. And don't spit in it."

"That's a lot to remember. You'll understand if I forget at least one of those commands."

s. 190

"That girl is a... Bufo marinus."

"Did you just cuss in scientific terms?"

"She's a toad."

s. 200

"You take on the weight of the world in that head of yours. And it's time to let it go and focus on something good."

s. 243

Betyg: 5/5

//Zozzo