Recension: Blue Moon //Zozzo

Varning för spoilers i handlingen om ni inte läst den tidigare delen i serien!

Some things are meant to be gone forever.

Things have changed for Ever since she fell in love with Damen. But just as her powers are increasing, Damen seems to be weakening. Panicked at the thought of losing him, Ever finds a path to the in-between world of Sumerland, where she learns the secrets of Damen's tortured past - and accidentally discovers a way to twist time. Now she can save her family from the accident that killed them. It's all she ever wanted - but so is Damen. 

And Ever must choose between them.

Titel: Blue Moon
Serie: The Immortals #2
Författare: Alyson Noël
Utgiven: Januari 2010
Förlag: Pan Books Ltd.
Sidantal: 362 sidor
ISBN: 9780330512862

Det var ett bra tag sedan jag läste första boken, Evermore, i denna serien, men vad jag minns så älskade jag den något otroligt, så nu är jag sjukt förvirrad över hur författaren kan ha misslyckats så med uppföljaren.

Huvudkaraktären är så gnällig och allmänt dum. Man fattar direkt vad som kommer hända i hela boken, och när vissa saker händer så beter sig huvudkaraktären så ifrågasättande om allt att jag stör mig så mycket på det. Typ "she gave me a red apple.... But was it really RED? Are apples SUPPOSED to be red? They can be GREEN TOO! IT MUST BE POISONED :oooooo"

Okej jag överdramatiserar, men herregud vad jobbigt det var att läsa om henne. I första boken var romansen så underbar, men även den var löjlig i uppföljaren. Nu hackar jag bara ner på den, men jag ogillade den inte SÅ mycket. Jag hade inget emot att fortsätta läsa den, men hade heller inte något sug för att fortsätta läsa den, om ni förstår mig. Vissa saker var intressanta att få läsa om, men man förstår direkt vad som kommer hända och författaren förstörde typ alla karaktärer i denna boken, så jag är extremt besviken. Jag tror inte jag kommer läsa trean, men om jag gör det så kommer det nog dröja ett tag....

Betyg: 2/5

//Zozzo

Recension: Unearthly //Zozzo

When Clara Gardner learns she’s part angel, her entire life changes. She now has a purpose, a specific task she was put on this earth to accomplish, except she doesn’t know what it is. Her visions of a raging forest fire and a mysterious boy lead her to a new high school in a new town but provide no clear instruction. As Clara tries to find her way in a world she no longer understands, she encounters unseen dangers and choices she never thought she’d have to make—between the boy in her vision and the boy in her life, between honesty and deceit, love and duty, good and evil. . . . When the fire from her vision finally ignites, will Clara be ready to face her destiny?




Titel: Unearthly
Serie: Unearthly #1
Författare: Cynthia Hand
Utgiven: November 2011
Förlag: HaperCollins Publishers
Sidantal: 435 sidor
ISBN: 9780061996177

Detta var en perfekt bok efter att jag knappt har haft någon läslust. Den första halvan av boken kunde jag verkligen inte lägga ifrån mig den. Det hände alltid någonting och jag gillade varenda karaktär (förutom dem som författaren skrev som så att man skulle ogilla dem). Dock tyckte jag inte att andra halvan var lika bra, eftersom jag personligen tyckte att författaren fokuserade på fel saker.

Efter ett tag in i handlingen handlade allting om killar och det var ett bra tag då författaren inte ens skrev för huvudkaraktärens vänner längre. Det var inte så att Clara glömde sina vänner eller så, utan bara som att författaren ville skriva så mycket hon kunde om killar istället, vilket irriterade mig.

Det som jag ville läsa mest om var nerkortat en hel del. Till exempel var det en sak som jag verkligen ville läsa om  som man brukar så läsa om på flera sidor, men som författaren bara nämnde på en halv sida i denna boken. Detta var även en mycket viktig scen för huvudkaraktären, japp. Jag tror att författaren kortade ner den en hel del för att det var så mycket annat som hände som hon ville skriva om, vilket gjorde att vissa saker blev nerkortade och snarare genomstressade. Jag tycker att många oviktiga delar hade kunnat tas bort från boken för att fixa detta, så att författaren kunde fokusera på viktigare saker istället och inte bli distraherad av andra småsaker. Detta är anledningen till att jag inte älskade boken.

Medan jag läste kunde jag se allting tydligt framför mig, vilket, enligt mig, visar att författaren har gjort ett väldigt bra jobb med att beskriva platserna. När jag tänker tillbaka på boken kan jag inte minnas att författaren beskrev för mycket eller för lite, vilket jag är glad över att författaren gjorde så bra. 

Vad jag gillade mest med oken var att även om huvudkaraktären hade syner om framtiden så visste jag ändå aldrig vad som skulle hända. Jag trodde verkligen att jag visste ett tag, men då visade sig att det var en gigantisk plot twist som förvånade mig så mycket. Jag var helt förvånad när jag tillslut lade ner boken, för jag hade aldrig kunnat vänta mig det slutet. Författaren har planerat boken så bra, eftersom allting var så logiskt i slutet, men ändå hade jag aldrig kunnat vänta mig att det skulle sluta så.

Sammanfattningsvis var detta en av de bästa böckerna jag läst på ett bra tag och jag ska försöka att läsa uppföljaren snart för att få reda på vad som händer härnäst!

Citat:

”Have you ever been to a place you’re supposed to love, but all you can think about is home?”

p. 294

”I feel it all, but overshadowing every other emotion is the grief, the sense that I’ve lost the most important thing in the world, even as I seem to be gaining it.”

p. 298

Betyg: 4,5/5

//Zozzo

Recension: The Unbecoming of Mara Dyer //Zozzo

When Mara Dyer wakes up in hospital with no memory of how she got there, or any explanation as to why the bizarre accident that caused the deaths of her boyfriend and two best friends left her mysteriously unharmed, her doctors suggest she start over in a new city, at a new school, and just hope her memories gradually come back.

But Mara's new start is anything but comfortning. She sees the faces of her dead friends everywhere and now she's started to see other people's deaths before they happen. Is she going crazy? As if dealing with all this isn't enough, Noah Shaw, the most beautiful boy she's ever seen, can't seem to leave her alone. But does he have her best interests at heart, or another agenda altogether?

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer

Serie: Mara Dyer #2

Författare: Michelle Hodkin

Utgivningsår: Oktober 2012

Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

Sidantal: 452

ISBN: 9781442421776

Så många har tipsat mig om den här boken förut, men jag har bara inte orkat läsa den förrän nu och herregud vad jag ångrar mig över att jag väntat med att läsa den så länge.

Vart ska jag ens börja? Den här boken är ren perfektion. Jag har verkligen inte läst en så här bra bok på länge. Jag tror inte ens jag har något att klaga på, så förbered er för en helt positiv recension för en gångs skull.

Det bästa med boken som författaren har lyckats så bra med som jag ofta saknar i böcker är just att författaren tänkt på alla karaktärer. Ibland får man inte läsa om några karaktärer på väldigt länge, men i den här boken ser författaren till att få med alla karaktärer hela tiden och jag älskar det så mycket! I många böcker blir det att jag tröttnar så fort något händer som inte har med kärleksintresset att göra, men i den här boken var varenda del så intressant så jag ville bara veta vad som skulle hända hela tiden i boken.

Karaktärerna var också underbara, förutom vissa personer som är vinklade till att ses som irriterande och elaka. De jag gillade mest måste vara familjemedlemmarna i Maras familj. De alla hade en underbar relation, trots att de hade problem, att pappan ofta tvingades lägga ner mycket tid på jobb eller att mamman var överbeskyddande osv. Det var så realistiskt och trots dessa problem kände jag bara hur underbar familjen var så underbar och hur alla brydde sig om varandra. Man kunde känna kärleken de kände för varandra.

Det fanns vissa gånger då jag stannade upp helt och inte förstod vad jag ens läste, vilket jag blev någorlunda frustrerad över, men man fick svar tillslut som var tydliga så detta var inte direkt något stort problem för min läsupplevelse. Jag visste heller aldrig vad som skulle hända så jag kunde nästan aldrig lägga ifrån mig boken, eftersom jag ständigt ville veta vad som skulle hända härnäst. Ett plus i kanten är humorn i boken, flera gånger asgarvade jag rakt ut för att det var så kul. Definitivt min humor!

Jag vet inte vad mer jag kan säga om den här boken än att jag helt och fullkomligt älskade den och jag rekommenderar den verkligen till er som gillar spänning, romantik och övernaturligt! Läs läs läs!!!!

Jag hittade för många citat för att kunna välja en och jag vill inte spoila något över huvud taget från boken, så jag skippar ett citat denna gången :)

Första meningen: The ornate script on the board twisten in the candlelight, making the letters and numbers dance in my head.

Betyg: 5/5

//Zozzo

Recension: The Indigo Spell //Zozzo

Varning för spoliers i handligen för er som inte läst de tidigare delarna!

Sydne Sage is an Alchemist. She protects vampire secrets - and human lives.

In the aftermath of a forbidden moment that rocked Syndey to her core, she is struggling to decide between following her Alchemist teachings - or her heart.

Then she meets alluring, rebellious Marcus Finch, a former Alchemist who is now on the run. As Marcus pushes her to rebel, Syndey finds that breaking free is harder that she thought.

There is an old an mysterious magic rooted deeply within her. And as Sydey searches for the person attacking powerful young witches, she realizes that she must embrace her magical blood - or else she will be next.

Titel: The Indigo Spell

Serie: Bloodlines #3

Författare: Richelle Mead

Utgivningsår: Februari 2013

Förlag: Penguin Books Ltd.

Sidantal: 401

ISBN: 9781921518911

Den här serien blir verkligen bara bättre och bättre. Jag minns inte så mycket från Bloodlines, eftersom jag gillade den, men inte älskade den. The Golden Lily tyckte jag om mycket mer, men jag älskade inte den, så som jag älskar The Indigo Spell.

Det var så spännande genom hela boken samtidigt som det var så mycket humor som jag helt enkelt älskade. Jag visste aldrig vad som skulle hända. Speciellt slutet förvånade mig så otroligt mycket. Aldrig hade jag kunnat vänta mig det slutet och det var så jäkla perfekt!

Karaktärerna blir också bara bättre och bättre. Det är så intressant att få se hur alla karaktärerna utvecklas, framför allt Sydney och Adrian. Man får komma mycket närmare Adrian och får veta mer och mer om honom, samtidigt som man känner igenom honom så tydligt från Vampire Academy. Han ändras hela tiden, men han är precis så som han var i Vampire Academy.

Sydney är mest intressant att läsa om, när det kommer till karaktärsutveckling. Jag menar wow. Jag kände knappt igen henne i slutet av boken. Detta var både positivt och negativt. Det var intressant och underbart att få se hur hon började ta mer kontroll över sitt liv och göra som hon själv ville, och inte följa regel efter regel. Dock saknar jag den gamla Sydney lite, och detta är det enda jag inte gillade med boken. Vid vissa tillfällen gillade jag henne inte alls för att hon var så olik sig själv och betedde sig så annorlunda. Ja, det var kul att hon börjar bli modigare och hur hon blev starkare. Men jag vet inte hur jag känner om hennes nya karaktär än så länge...

Förutom detta älskade jag verkligen boken. Den är precis lika bra som Vampire Academy nu och åh, om ni har läst Vampire Academy (vilket ni borde) så måste ni definitivt läsa Bloodlines också! Jag måste få tag i The Fiery Heart så fort som möjligt nu bara haha.

Favoritcitat - s. 215: No, I'm still the same person at heart. I had to be... because if I wasn't, then who was I?

Första meningen: This wasn't the first time I'd been pulled out of bed for a crucial mission.

Betyg: 4,5/5

//Zozzo

Recension: The Golden Lily //Zozzo

Sydney is an Alchemist- She protects vampire secrets - and human lives.

In hiding at a Californian boarding school, Sydney's life has become irrevocably intertwined with Jill Dragomir, the vampire Moroi princess she has been tasked with protecting. She has grown close to those in Jills's royal circle - and to someone in particular. Someone that forces her to question everything the alchemists believe in. Someone forbidden.

When a shocking secret threatens to tear the vampire world - her new world - apart, Sydney's loyalties are tested more than ever. Should she trust the alchemists - or her heart?




Titel: The Golden Lily
Serie: Bloodlines #2
Författare: Richelle Mead
Utgivningsdatum: Januari 2013
Sidantal: 417
Förlag: Penguin Books Ltd.
ISBN: 9780141337142

Det var ett ganska bra tag sedan jag läste den första boken i Bloodlines, så jag hade knappt något minne av vad som hänt när jag läste uppföljaren, då det blev väldigt svårt att hänga med. Förutom detta fanns det inte någonting jag inte gillade med The Golden Lily.

Jag kommer ihåg lite av vad som hände i Bloodlines och jag minns att jag gillade den väldigt mycket, fast att jag inte älskade den. Denna boken älskade jag dock. Den var mycket bättre än den första boken och gud vad jag börjar älska Adrian!

Karaktärerna utvecklas så mycket. Det är intressant att se hur Richelle Mead kan skriva om huvudkaraktärer som är så olika. Alltså Rose från Vampire Academy och Syndey från Bloodlines. De är nästan varandras motsatser, men hon har ändå lyckats beskriva deras personligheter så bra. Det är så otroligt skickligt av henne. Alla karaktärer har någonting som gör dem speciella, så det är väldigt lätt att lista ut vem det är som pratar bara av att läsa en konversation, till exempel. Det är just karaktärerna som gör den här boken så speciell.

Det känns som att det är mycket mer som händer i den här boken, jämfört med Bloodlines, vilket också gör boken mycket bättre.
Spoiler för er som inte läst Bloodlines, markera för att läsa: Romantiken mellan Adrian och Sydney blir så mycket bättre och den är så perfekt. Jag har hela tiden tyckt att Rose och Dimitri föll för varandra fööör snabbt, men Sydney och Adrian tar perfekt tid på sig så det känns så verkligt. Att de börjar spendera lite tid tillsammans och sedan sakta sakta börjar märka att de har känslor för varandra. Det är så underbart att läsa om och det är lätt att sätta sig in i boken just på grund av att författaren gör den så realistisk, trots alla vampyrer.

Jag älskade den här boken. Dock störde jag mig väldigt mycket på att jag inte mindes någonting från den första boken och det är den enda anledningen till att jag inte ger den här boken fullpott, och det är bara mitt eget fel. Jag tänker direkt fortsätta läsa nästa bok i serien bara för att serien är så spännande. Om man har läst och gillar Vampire Academy borde man definitivt läsa Bloodlines också!

Favoritcitat - s.241: "If your eyes weren't open, you wouldn't know the difference between dreaming and waking."
Första meningen: Most people would find being led into an underground bunker on a stormy night scary.
Betyg: 4,5/5
//Zozzo

Recension: The Fault in Our Stars //Zozzo

Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.






Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Förlag: E P Dutton & Co Inc
Sidor: 324
Utgiven: Januari 2012
ISBN: 9780525478812

Det var ett ganska bra tag sedan jag läste denna, men jag ska försöka få ihop en recension ändå :)

Det jag oroade mig mest för innan jag läste boken var att jag kanske inte skulle gråta. Haha, allvarligt. Men, det gjorde jag. OTROLIGT mycket. Först trodde jag att det skulle vara en sån där vanlig bok som handlar om cancer, väldigt sorglig och sånt. Men wow, vad jag hade fel.

Boken handlade om så mycket mer än bara cancer. De första hundra sidorna satt jag och skrattade ihjäl mig för nästan allting. Det fanns sorgliga stunder, de som fick mig till att börja böla hur mycket som helst. Och de fanns stunder då man bara satt och log åt allting de sa och vad som hände. Låt oss säga att jag hade väldigt blandade känslor.

Karaktärerna var... fenomenala. Ja precis, de var fenomenala. Jag DYRKAR allvarligt talat karaktärerna. Huvudpersonen var så stark. Hon överlevde vad som helst och lyckades ta sig igenom allt hemskt som hände. Augustus, tja, jag älskar honom. Herregud, han... är så perfekt och fin och... Han fulländar boken.

Det bästa med handlingen var att man inte hade någon aning om vad som skulle hända. Det finns de böcker då man bara läser några sidor och vet precis vad boken ska handla om. Här hände väldigt många oanade saker. Visst, det fanns de gånger man anade vad som skulle hända, men då hände tvärtom eller något sånt.

John Green, du har lyckats så otroligt bra. Handlingen, skrivsättet, karaktärerna, miljön... Fantastiskt bra jobb.

Citat:
"Pain demands to be felt." - Augustus
s. 57

"And in freedom, most people find sin." - Augustus
s. 157

Första meningen: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrenquently, and devoted quite a bit of my abdundant free time to thinking about death.

Betyg: 5/5

//Zozzo

Recension: Linger //Zozzo

VARNING FÖR SPOILERS OM NI INTE LÄST DEN FÖRSTA BOKEN I SERIEN!

I feel the weight of the pack's gaze...
Grace and Sam must fight to be together. For Grace, this means defying her parents and keeping dangerous secrets. For Sam, it means grappling with his werewolf past... and figuring out a way to survive the future.

But just when they manage to find happiness, Grace realizes she's changing in ways she could never have expected...

 

Titel: Linger
Serie: The Wolves of Mercy Falls #2
Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: Scholastic
Utgiven: Juli 2010
Sidor: 416
ISBN: 9781407121086

Precis när man trodde att serien inte kunde bli bättre så läser man den här.
Shiver är en av de bästa böckerna jag någonsin läst, så jag trodde inte att Linger skulle kunna hålla samma nivå. Men det gjorde den verkligen!

Jag vet inte hur jag ska förklara för er hur mycket jag älskar den här serien. Alla karaktärer känns så trovärdiga. Det allra bästa med boken är att det är paranormal romance. Det finns varulvar och det som händer är sådant som aldrig skulle kunna hända i verkliga livet. Men författaren får det att vara så realistiskt! Mitt i allt spelar Sam gitarr och sjunger och går på spelningar, sådant som vissa av oss brukar göra. Det är så fantastiskt. Varulvar, musik, romantik, spänning, allting man kan önska sig!

I denna boken är det en ny kille som har en stor betydelse för boken, då Isabel även börjar komma in i berättelsen. Jag tycker att jag börjar se några små likheter mellan den nya killen och Sam, och Grace och Isabel. Men jag tycker fortfarande att karaktärerna är väldigt olika.

Jag tycker dock att föräldrarna är lite väl överbeskyddande. I Shiver brydde de sig inte alls om vad deras dotter gjorde, och i den här boken låter de henne knappt gå utanför huset. Det drar ner lite på betyget, tyvärr... Men som sagt, har ni inte läst de här böckerna eller funderar inte på att göra det, att läsa de här böckerna är ett måste. Det bästa av allt är att de även finns på svenska, och alla böckerna har kommit ut, så det är bara att läsa :)

Första meningen: This is the story of a boy who used to be a wolf and a girl who was becoming one.

Citat:

"Tell me something you've never told anybody else."
I thought for a moment. "Turtles have the second largest brains of any animal on the planet."
It took Isabel only a second to process this. "No they don't."
"I know. That's why I've never told anybody that before."
s. 153

Betyg: 4.5/5

//Zozzo