Recension: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban //Zozzo

Spoilers för er som inte läst de tidigare delarna i serien!

Harry Potter is lucky to reach the age of thirteen, since he has already survived the murderous attacks of the feared Dark Lord on more than one occasion. But his hopes for a quiet term concentrating on Quidditch are dashed when a maniacal mass-murderer escapes from Azkaban, pursued by the soul-sucking Dementors who guard the prison. It's assumed that Hogwarts is the safest place for Harry to be. But is it a coincidence that he can feel eyes watching him in the dark, and should he be taking Professor Trelawney's ghoulish predictions seriously






Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Serie: Harry Potter #3
Författare: J.K. Rowling
Utgivningsår: Juli 1999
Förlag: Bloomsbury Publishing
Sidantal: 317
ISBN: 9780747560777

Äntligen lyckas jag komma någonvart med Harry Potter-läsningen och precis som alla har sagt så blir de bara bättre och bättre!

I den tredje boken av Harry Potter-serien får vi äntligen möta Sirius Black, som är Harry Potters gudfar, och åh vad jag älskar honom. Han är till och med bättre än i filmen :') Det jag verkligen gillar är också att det är mer känsla i böckerna. Allas känslor framgår så mycket tydligare i böckerna än filmerna, och ja, jag vet att det uppenbarligen är så med böcker och filmer, men det är en så otrolig kontrast när det gäller Harry Potter!

Man märker från första gången man läser om Ginny att hon gillar Harry, vilket man knappt lägger märke till i filmerna. Såna här känslor är inte alls i centrum lika mycket i filmerna som de är i böckerna, vilket gör det så roligt att äntligen få läsa dem.

Det är så svårt att recensera Harry Potter haha, de är väldigt bra, men inte så otroligt underbara som alla verkar tycka. De är mysiga att få läsa, men just nu känns de som en bra bokserie som det inte är något riktigt speciellt med. Mennn jag hoppas att jag kommer tycka om serien så mycket som alla säger när jag kommer längre in i serien!

Än så länge kan jag bara säga att det är underbart att få läsa alla små extradetaljer som man inte får reda på i filmerna och jag ser fram emot att få återvända till Hogwarts för att få ta del av ännu fler av Harry Potters magiska upplevelser! ^^

Betyg: 4/5

//Zozzo

Filmrecension: Cirkeln //Zozzo

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva

Titel: Cirkeln
Baserad på boken: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelforstrilogin
Premiär: 18/2-15
Visningstid: 144 minuter

Jag minns inte riktigt vad jag tyckte om boken när jag läste den då den kom ut. Jag kommer ihåg att jag tyckte att början var otroligt spännande men att det sedan bara gick upp och ner hela tiden. Ibland var den så så så tråkig och ibland var den spännande, men när jag tänker på den nu som helhet så tycker jag inte alls att den var lika bra som alla andra verkar tycka. Och sedan har vi filmen...

Om det är något positivt med filmen så är det att jag insåg att boken faktiskt var helt okej, eftersom filmen var så dålig. Förlåt men nej, jag är för det första verkligen emot svenska böcker och filmer, eftersom språket inte alls är lika bra i vissa situationer, jämför med engelska t.ex. Sedan åldern på skådespelarna. Jag hade verkligen inte kunnat gissa mig fram till att de skulle vara 16 år gamla, så det störde jag mig lite på. Men det som jag ogillade mest var skådespeleriet.

Skådespelarna var helt okej, visst. Men åh jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det lät så fjantigt? De pratade inte lättsamt, utan man märkte att de sa precis det som var skrivet i manuset, så det kändes bara tillgjort. De pratade också väldigt barnsligt. Så fort de hade ett argument började de skrika på varandra som tioåringar och sprang iväg när de sagt sitt. Det var så himla irriterande.

Vissa skådespelare var verkligen bra. Till exempel skådespelarna som spelade Minoo, Rebecka och Elias var väldigt bra, men de resterande var inte jättejättebra.

Nu blev det här en väldigt negativ recension, vilket inte var meningen. Jag störde mig så in i på en massa saker men den var helt okej. Det som gjorde att jag inte gillade den så mycket var mestadels på grund av att allt lät så löjligt på svenska, vilket inte borde påverka min åsikt angående filmen så mycket hehe. Det var en massa coola saker också såklart. Effekterna var grymma till exempel! Förutom rösten som talade genom en karaktär för att kunna nå häxorna haha, det... var seriöst bara jobbigt att lyssna på eftersom det lät så löjligt xD

Oooookej jag ska sluta. Personligen gillade jag den inte, eftersom jag inte är så förtjust i svenska filmer och för att jag nog är van vid lite mer erfarna skådespelare. Annars var den bra och jag var inne i handlingen, vilket fick de 2,5 timmarna att gå väldigt fort trots allt. Om man gillar böckerna och fantasy borde man såklart se filmen! ^^

Regissör: Levan Akin
Medverkande: Josefin Asplund, Gustav Lindh, Irma von Platen, Miranda Frydman, Hanna Asp, Leona Axelsen, Helena Engström

Betyg: 1,5/5
//Zozzo

Recension: The Indigo Spell //Zozzo

Varning för spoliers i handligen för er som inte läst de tidigare delarna!

Sydne Sage is an Alchemist. She protects vampire secrets - and human lives.

In the aftermath of a forbidden moment that rocked Syndey to her core, she is struggling to decide between following her Alchemist teachings - or her heart.

Then she meets alluring, rebellious Marcus Finch, a former Alchemist who is now on the run. As Marcus pushes her to rebel, Syndey finds that breaking free is harder that she thought.

There is an old an mysterious magic rooted deeply within her. And as Sydey searches for the person attacking powerful young witches, she realizes that she must embrace her magical blood - or else she will be next.

Titel: The Indigo Spell

Serie: Bloodlines #3

Författare: Richelle Mead

Utgivningsår: Februari 2013

Förlag: Penguin Books Ltd.

Sidantal: 401

ISBN: 9781921518911

Den här serien blir verkligen bara bättre och bättre. Jag minns inte så mycket från Bloodlines, eftersom jag gillade den, men inte älskade den. The Golden Lily tyckte jag om mycket mer, men jag älskade inte den, så som jag älskar The Indigo Spell.

Det var så spännande genom hela boken samtidigt som det var så mycket humor som jag helt enkelt älskade. Jag visste aldrig vad som skulle hända. Speciellt slutet förvånade mig så otroligt mycket. Aldrig hade jag kunnat vänta mig det slutet och det var så jäkla perfekt!

Karaktärerna blir också bara bättre och bättre. Det är så intressant att få se hur alla karaktärerna utvecklas, framför allt Sydney och Adrian. Man får komma mycket närmare Adrian och får veta mer och mer om honom, samtidigt som man känner igenom honom så tydligt från Vampire Academy. Han ändras hela tiden, men han är precis så som han var i Vampire Academy.

Sydney är mest intressant att läsa om, när det kommer till karaktärsutveckling. Jag menar wow. Jag kände knappt igen henne i slutet av boken. Detta var både positivt och negativt. Det var intressant och underbart att få se hur hon började ta mer kontroll över sitt liv och göra som hon själv ville, och inte följa regel efter regel. Dock saknar jag den gamla Sydney lite, och detta är det enda jag inte gillade med boken. Vid vissa tillfällen gillade jag henne inte alls för att hon var så olik sig själv och betedde sig så annorlunda. Ja, det var kul att hon börjar bli modigare och hur hon blev starkare. Men jag vet inte hur jag känner om hennes nya karaktär än så länge...

Förutom detta älskade jag verkligen boken. Den är precis lika bra som Vampire Academy nu och åh, om ni har läst Vampire Academy (vilket ni borde) så måste ni definitivt läsa Bloodlines också! Jag måste få tag i The Fiery Heart så fort som möjligt nu bara haha.

Favoritcitat - s. 215: No, I'm still the same person at heart. I had to be... because if I wasn't, then who was I?

Första meningen: This wasn't the first time I'd been pulled out of bed for a crucial mission.

Betyg: 4,5/5

//Zozzo