Recension: To Kill a Mockingbird //Zozzo

'Shoot all the bluejays you want, if you can hit 'em, but remember it's a sin to kill a mockingbird.'

A lawyer's advice to his children as he defends the real mockingbird of Harper Lee's classic novel -

a black man charged with the rape of a white girl. Through the young eyes of Scout and Jem Finch, Harper Lee explores with exuberant humour the irrationality of adult attitudes to race and class in the Deep South of the 1930s. The conscience of a town steeped in prejudice, violence and hypocrisy is pricked by the stamina of one man's struggle for justice. But the weight of history will only tolerate so much.

Titel: To Kill a Mockingbird

Serie: To Kill a Mockingbird #1

Författare: Harper Lee

Utgiven: Juni 2010

Sidantal: 309 sidor

Förlag: Arrow Books Ltd.

ISBN: 9780099549482

Jag hade inte kollat upp någonting alls om denna boken. Inte andras betyg, inte genre och heller inte handlingen. Det enda jag visste var att detta är en väldigt omtalad klassiker som jag har varit sugen på att läsa ett bra tag. Eftersom att jag knappt hade några förväntningar så överraskade den mig minst sagt. Jag tror dessutom att jag gillade den mer eftersom jag inte visste någonting om den. Bokens berättarjag är ett barn, och det var intressant att läsa boken utan att veta någonting om den, precis som berättarjaget, eftersom det kändes som att jag verkligen var ett barn själv.

Det var så intressant att få läsa en bok som utspelar sig på 1930-talet. Jag fick en så tydlig bild av hur samhället såg ut och fick veta hur rasistiska och sexistiska de flesta var på den tiden. Huvudkaraktären är en flicka som växt upp bland pojkar och med en pappa som inte riktigt bryr sig om samhällets normer, och därför klädde hon sig ganska pojkaktigt själv. Man såg hur de andra dömde pappan för att han inte uppfostrade henne som en "riktig" tjej. De dömde även honom för att han stod upp för en oskyldigt dömd och mörkhyad man, när nästan alla andra i samhället var så fördomsfulla och tänkte att den mörkhyade såklart måste ha begått ett brott, eftersom "mörkhyade är så våldsamma."

Jag älskade pappan, Atticus, i boken så mycket. Han brydde sig inte om vad andra tyckte, utan stod upp för det han själv ansåg var rätt och fel. Hans dotter skulle få klä sig som hon ville och han förstod inte hur mörkhyade var olika alls från de vita. Det som får mig att gilla boken så mycket är att jag lärde mig så mycket. Av Atticus, av dåtidens samhälle, av de fördomsfulla människorna... Det var så otroligt att få läsa om att jag inte kan beskriva det.

Jag tror inte att klassiker riktigt är för mig, på grund av språket och hur boken är skriven. På bara fyra sidor kan det ha gått ett år och sedan kommer 30 sidor om en dag, och detta gjorde mig så himla förvirrad. Dessutom beskrev inte författaren miljön så bra, så det var väldigt svårt att få en klar bild av hur omgivningen såg ut, samt att man inte fick någon detaljerad beskrivning på vad som hände.

Trots detta är jag så glad över att jag har läst boken, eftersom den har gett mig så mycket och därför tipsar jag om den för alla som är det minsta historiskt intresserade. Man bör i alla fall definitivt ge den en chans!

Citat: One time he said you never really know a man until you stand in his shoes and walk around in them. - s.308

Betyg: 3,5/5

//Zozzo

Killarnas recensioner (1) - To Kill a Mockingbird //Zozzo

I "Killarnas recensioner" (jag kommer verkligen inte på något bättre namn, förlåt) så kommer jag fråga killar om böcker de har läst och därefter skriva det som recensioner här på bloggen, eftersom vi knappt har några killar som bloggar och inte får höra om deras åsikter om böcker. Jag förklarar idén närmare i det här inlägget ^^

I detta inlägg kommer jag skriva en recension utefter vad min kompis William har sagt att han tycker om To Kill a Mockingbird. Vi läste den tillsammans, så här kommer Williams recension och min egna kommer komma upp lite senare, Sååå efter en timmes diskussion om boken har jag fått reda på att det här är Williams tankar om boken:

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Recension: To Kill a Mockingbird av Harper Lee //William

Innan han började läsa boken försökte han bygga en uppfattning om handlingen, genom att läsa baksidan. Han trodde att den då endast skulle handla om att en man skulle försvara en mörkhyad man som blivit oskyldigt anklagad för ett brott. Därför tyckte han att det var väldigt svårt att komma in i handlingen i början, då berättarjaget var en liten flicka och boken snarare handlade om deras liv.

Utöver detta var det svårt att hänga med i handlingen på grund av skrivsättet. Författaren beskrev inte tillräckligt för att man skulle kunna se hur miljön och omgivningen såg ut. Lee använde gamla ord och uttryck, vilket var kul att få läsa om då man lärde sig, men detta gjorde det även svårare att hänga med, eftersom man inte förstod allt.

Dock var handlingen väldigt intressant. Eftersom han hade en helt annan bild av vad boken skulle handla om blev han överraskad - positivt - av att boken handlade om två barn. Det var kul att få läsa om barnens uppväxt, speciellt då handlingen utspelas på 1930-talet. Deras uppväxt ser mycket annorlunda ut jämfört med hur dagens barn växer upp.

Man fick läsa berättarjagets tankar, och eftersom hon var ett barn ifrågasatte hon mycket som man själv visste. Hon vet inte riktigt hur man ska bete sig i sociala sammanhang och gör vad hon vill, och därför var det så kul att få läsa om henne. Man fick se hur de vuxna i samhället var så fördomsfulla, medan barnen var okej med nästan allt. Deras pappa var likadan och stod upp för de mörkhyade, trots att det ansågs vara fel i dåtidens samhälle. Allt han sa höll William med om och han var så vis. Detta får hela familjen att sticka ut, och gjorde det roligt att få läsa om dem.

Sammanfattningsvis tycker William att detta var en väldigt fin bok att få läsa om, då man lärde sig så mycket; om människorna, samhället och språket på den tiden. Humorn i boken var härlig att få läsa om och familjen stod ut så mycket - på ett bra sätt - och detta gjorde det kul att få läsa om dem. Boken tar upp många samhällsfrågor vilket gör boken intressant och lärorik, samtidigt som den är underhållande. Alla bör ge denna boken en chans. Det är en klassiker och man kan lära sig av den. Det enda negativa är att det inte är det lättaste språket, men den är verkligen värd en chans ändå.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så det var det! Berätta gärna vad ni tycker om denna idén och om ni har några tips eller förbättringar, vad som helst, oooch tack till William som ställde upp på det första inlägget i denna "serien" :D //Zozzo