Varning för spoilers i handlingen för er som inte läst de tidigare delarna!
Juliettes beröring är dödlig. Hennes krafter oerhörda. Det är hon som kommer att förändra historien. Hon har överlevt en pistolkula i bröstkorgen, men när hon vaknar vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam lever. Warner har räddat hennes liv. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror. Juliettes och Warners kärlek är förbjuden men omöjlig att kämpa emot. Och nu säger Warner att han vill slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet. Med är det verkligen det enda han vill med henne? Tahereh Mafi avslutar sin hyllade trilogi med att ge hopp om framtiden. Terrorn kommer att få ett slut. Men inte förrän en våldsam strid har utkämpats.
Titel: Sätt mig i brand!
Originaltitel: Ignite Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Juliette #3
Utgivningsdatum: Maj 2014
Förlag: B Wahlströms
Sidantal: 363
ISBN: 9789132161988
Denna serie är en av mina favoriter och det var väldigt länge sedan jag längtat så mycket på den avslutande delen och jag tror att detta kan vara en av anledningarna till att jag tyvärr blev smått besviken...
Jag gillade verkligen boken, det gjorde jag. Jag älskar fortfarande hur författaren har lyckats bygga upp en värld så bra och herregud, romantiken är så underbar och har varit genom hela serien och det var så kul att äntligen få se hur det slutade.
Det som jag dock störde mig mest på var... gnäll? Jag vill verkligen inte spoila, och detta gör det så svårt att förklara vad jag inte gillade med boken. Det var bara en massa skrik och gnäll och åh, jag blev så förbannat trött på det. Författaren förstörde karaktärer för att få handlingen att gå framåt och jag hatade det så otroligt mycket. Hon lyckades avsluta serien på ett bra sätt så jag är såklart nöjd, men nej nej nej, under bokens gång blev jag bara förbannad. Jag kände verkligen inte igen vissa karaktärer som jag förr älskade, bara för att det skulle passa ihop med historian.
Man märkte jättetydligt hur Juliette utvecklades och blev starkare, och såklart blev jag glad över det, eftersom hon varit så tyst och bara gråtit genom de andra böckerna. Det kändes bara som att en massa konversationer upprepades om och om och om och om igen där man märkte att hon kände sig starkare, så tillslut var det inte ens intressant att se hur hon utvecklades.
De enda karaktärerna jag gillade starkt vad Kenji, James och Warner. De var väldigt underbara allihopa och har inte förändrats alls, bara utvecklats, då det känns som att man bara kommit de närmare, så det var bra gjort.
Spoilers, markera för att läsa: Det jag hatade var att författaren så tydligt "förstörde" Adam för att det skulle bli tydligare att hon borde välja Warner. Det var bara dumt och hon borde ha hittat en annan lösning på att avsluta serien istället för att göra så att Adam gick från att vara en snäll och förstående kille till någon som bara skrek och gnällde och klagade på Juliette och sa en massa skit till henne. Sånt blir man bara less över, och det är detta som gjorde att jag blev trött på boken ett antal gånger.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag verkligen gillade boken, men den var inte lika bra som de andra och författaren kunde nog ha avslutat boken lite bättre istället för att behöva ändra på karaktärer för att få det att funka. Det låter som att jag bara klagar, men jag gillade den faktiskt väldigt mycket. Jag gillade bara inte hur författaren tvunget skulle förstöra karaktärerna.... Hur som helst så tipsar jag verkligen om denna trilogi, eftersom den fortfarande är en av mina favoriter!
Betyg: 4/5
//Zozzo
Visar inlägg med etikett Tahereh Mafi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tahereh Mafi. Visa alla inlägg
fredag 20 juni 2014
söndag 1 juli 2012
Sammanfattning Juni 2012 //Zozzo
Antal böcker lästa i år: 42
Antal böcker lästa i Juni: 5
Omläsningar: 1
Svenska: 3
Engelska: 2
Antal sidor: 1677 (108 sidor mer än förra månaden)
Böcker jag läst:
* Tankeläsaren - Kristin Cashore
* Rör miginte - Tahereh Mafi
* Vanja och Ville - Mats Wahl
* Linger - Maggie Stiefvater
* Anna and the French Kiss - Stephanie Perkins
Bästa boken: Om jag inte får ta Anna and the French Kiss som är en omläsning så är det nog Linger, fast den hade jag väntat mig skulle vara sådär superbra, så bästa boken denna månaden får nog bli Rör mig inte eftersom den var mycket bättre än vad jag väntat mig att den skulle vara :)
Sämsta boken: Vanja och Ville.
Kommentar: Ja, 5 böcker är ju helt okej :) Jag orkar inte läsa så mycket just nu, vet inte varför... så var det nästan genom hela juni :/ Fast jag passar på att säga att jag ändrat mitt mål till att läsa 80 böcker i år, och inte 100. Jag hinner inte med att läsa 100 st helt enkelt. Så nu slipper jag stressa hela tiden. Och jag har bestämt mig. JULI SKA VARA MIN ENGELSKA-VECKA. Jag kommer bara läsa engelska böcker i juli. Får väl se hur detta går, med tanke på att jag har ganska många böcker från bibblan på svenska här hemma... Men det ordnar sig ;)
Hur har det gått för er med läsningen i juni då? :) //Zozzo
Antal böcker lästa i Juni: 5
Omläsningar: 1
Svenska: 3
Engelska: 2
Antal sidor: 1677 (108 sidor mer än förra månaden)
Böcker jag läst:
* Tankeläsaren - Kristin Cashore
* Rör mig
* Vanja och Ville - Mats Wahl
* Linger - Maggie Stiefvater
* Anna and the French Kiss - Stephanie Perkins
Sämsta boken: Vanja och Ville.
Kommentar: Ja, 5 böcker är ju helt okej :) Jag orkar inte läsa så mycket just nu, vet inte varför... så var det nästan genom hela juni :/ Fast jag passar på att säga att jag ändrat mitt mål till att läsa 80 böcker i år, och inte 100. Jag hinner inte med att läsa 100 st helt enkelt. Så nu slipper jag stressa hela tiden. Och jag har bestämt mig. JULI SKA VARA MIN ENGELSKA-VECKA. Jag kommer bara läsa engelska böcker i juli. Får väl se hur detta går, med tanke på att jag har ganska många böcker från bibblan på svenska här hemma... Men det ordnar sig ;)
Hur har det gått för er med läsningen i juni då? :) //Zozzo
torsdag 14 juni 2012
Recension: Rör mig inte //Zozzo
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Titel: Rör miginte
Orignaltitel: Shatter Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #1
Förlag: B. Wahlströms
Utgiven: April 2012
Sidor: 303
När jag började läsa denna hade jag inga förväntningar alls. Jag har sett en massa recensioner där de tyckte att boken var "okej". Men jag blev fast efter bara första meningen. Den var så otroligt bra! Det hände saker hela tiden, och om inte så var det fortfarande spännande på något sätt. Det fanns nästan inte något tillfälle då jag visste vad som skulle hände, jag hade verkligen ingen aning. När jag väl trodde att jag visste vad som skulle hända så hände det jag minst förväntat mig. Direkt när jag stängt boken ville jag direkt läsa om boken igen. Hur ska jag klara av att vänta på uppföljaren?
Det som var mest intressant med boken var när det kom genomstrukna meningar. Det var väldigt häftigt tycker jag. Varje gång jag hör talas om titeln på boken tänker jag direkt på att det var den boken som hade de genomstrukna meningarna. Det var ganska smart. Man fick veta vad hon egentligen tänkte, men som hon inte fick tänka. Är det så man kan förklara det? De genomstrukna meningarna var ord som hon kände och tänkte, men som hon aldrig berätta för någon eller tillät sig själv att tänka. Väldigt, väldigt häftigt.
Och så har vi karaktärerna. Adam var verkligen den man minst tänkt sig att han skulle vara. När man först lär känna honom i boken tror man att han är en riktig skitstövel, men man får reda på senare i boken varför han gjorde som han gjorde.
Huvudpersonen ser jag verkligen upp till. Allt kändes så himla verkligt. När jag läste om att hennes beröring var dödlig och om hur hon hade växt upp så bröt jag nästan ihop. Jag kom på mig själv med att tänka "Varför jag? Jag orkar inte detta" om och om igen. Jag skulle aldrig klara av att leva sådär. Och därför ser jag upp till henne, för att hon är så otroligt stark. Hennes uppväxt hade varit så fruktansvärd, men hon gav ändå inte upp. Alla i hennes omgivning var taskiga mot henne, men hon var fortfarande snäll mot alla. När någon som hade varit taskig mot henne hamnade i trubbel så tog hon skulden. Jag skulle inte bry mig ifall den här personen råkade illa ut. Jag skulle tänkt att det var rätt åt henne/honom. Men huvudpersonen, ja. Vad ska jag säga. Vi behöver fler som henne i världen. (Fast helst utan dödlig beröring).
Betyg: 5/5
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Titel: Rör mig
Orignaltitel: Shatter Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #1
Förlag: B. Wahlströms
Utgiven: April 2012
Sidor: 303
När jag började läsa denna hade jag inga förväntningar alls. Jag har sett en massa recensioner där de tyckte att boken var "okej". Men jag blev fast efter bara första meningen. Den var så otroligt bra! Det hände saker hela tiden, och om inte så var det fortfarande spännande på något sätt. Det fanns nästan inte något tillfälle då jag visste vad som skulle hände, jag hade verkligen ingen aning. När jag väl trodde att jag visste vad som skulle hända så hände det jag minst förväntat mig. Direkt när jag stängt boken ville jag direkt läsa om boken igen. Hur ska jag klara av att vänta på uppföljaren?
Det som var mest intressant med boken var när det kom genomstrukna meningar. Det var väldigt häftigt tycker jag. Varje gång jag hör talas om titeln på boken tänker jag direkt på att det var den boken som hade de genomstrukna meningarna. Det var ganska smart. Man fick veta vad hon egentligen tänkte, men som hon inte fick tänka. Är det så man kan förklara det? De genomstrukna meningarna var ord som hon kände och tänkte, men som hon aldrig berätta för någon eller tillät sig själv att tänka. Väldigt, väldigt häftigt.
Och så har vi karaktärerna. Adam var verkligen den man minst tänkt sig att han skulle vara. När man först lär känna honom i boken tror man att han är en riktig skitstövel, men man får reda på senare i boken varför han gjorde som han gjorde.
Huvudpersonen ser jag verkligen upp till. Allt kändes så himla verkligt. När jag läste om att hennes beröring var dödlig och om hur hon hade växt upp så bröt jag nästan ihop. Jag kom på mig själv med att tänka "Varför jag? Jag orkar inte detta" om och om igen. Jag skulle aldrig klara av att leva sådär. Och därför ser jag upp till henne, för att hon är så otroligt stark. Hennes uppväxt hade varit så fruktansvärd, men hon gav ändå inte upp. Alla i hennes omgivning var taskiga mot henne, men hon var fortfarande snäll mot alla. När någon som hade varit taskig mot henne hamnade i trubbel så tog hon skulden. Jag skulle inte bry mig ifall den här personen råkade illa ut. Jag skulle tänkt att det var rätt åt henne/honom. Men huvudpersonen, ja. Vad ska jag säga. Vi behöver fler som henne i världen. (Fast helst utan dödlig beröring).
Jag märkte precis att jag bara har skrivit positiva saker, men jag kommer inte på något negativt med boken. Inte något alls. Den är superbra, så läs den!
Första meningen: Jag har varit inlåst i 264 dagar.
Citat:"Gå och lägg dig."
"Dra åt helvete."
Han gnisslar tänder. Går mot dörren. "Jag jobbar på det."
s. 103
Första meningen: Jag har varit inlåst i 264 dagar.
Citat:"Gå och lägg dig."
"Dra åt helvete."
Han gnisslar tänder. Går mot dörren. "Jag jobbar på det."
s. 103
Betyg: 5/5
//Zozzo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
