Pappa Pellerins dotter //Emme

Titel: Pappa Pellerins dotter 
Författare: Maria Gripe 
Förlag: Modernista 
Antal sidor: 187 
ISBN: 9789176459157
Betyg: 4/5

Baksidan: 
Loella är elva år och har aldrig träffat sin pappa. Hennes mamma arbetar till sjöss, som städerska på passagerarfartyg och kan vara borta flera månader i sträck. Under tiden bor Loella i en fallfärdig stuga i skogen tillsammans med sina två småbröder. För att klara sig plockar hon bär och svamp och tar mat ur soptunnorna i byn.

En dag får Loella ett brev från sin mamma, som skriver att hon inte tänker komma hem utan ska åka till Amerika istället. Loella ska få flytta till ett barnhem i stan. På barnhemmet börjar Loella dagdrömma om att hon är någon helt annan, dotter till Pappa Pellerin, som närsomhelst kan komma och hämta hem henne.

Kommentar:  Åh jag älskade verkligen den här boken! Innan jag fick Pappa Pellerins dotter och Glasblåsarns barn på posten från Modernista, så hade jag bara läst en bok av Maria Gripe och det var Agnes Cecilia, som jag lämnade en kort kommentar om i det här inlägget. Jag gillade verkligen inte den boken alls, och jag hade hört så mycket bra om Maria Gripe och jag kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde gilla henne såsom alla andra. Nu vet jag att Maria Gripe är ett geni till författare och att jag bara råkade välja en bok som inte passade mig så bra första gången jag stötte på Maria Gripes verk.

Hur som helst så älskade jag Pappa Pellerins dotter. Jag älskade beskrivningarna av hur hon bor i sin hydda i skogen, hur staden är och hur mycket hon älskar skogen. Jag älskar också hur uppfinningsrik huvudkaraktären är som gör en fågelskrämma vid namn Pappa Pellerin, och hur närmsta granne lämnar små gåvor till Loella vid den. Det är både sorgligt men också oerhört vackert. Den här mannen som är den närmsta grannen beskrivs som avskild och en aning reserverad, men han hjälper ändå Loella och hennes bror så gott han kan.

Jag älskade också resan in till staden. Gripe beskriver väldigt vackert hur allt såg ut och jag kan tydligt se framför mig hur staden såg ut. På något sätt för det mig samman med den tiden, och jag som inte levde då kan ändå se framför mig hur det var på den tiden. Beskrivningarna av lamporna, hur de ger ifrån sig ett konstgjort ljus... Inte ens i närheten av det ljus solen ger ifrån sig enligt Loella. Nä, allt är bara så klockrent i den här boken!

Rekommenderas till: 
Alla! Det kvittar om du precis börjat läsa eller om du är en äldre, van (eller ovan) läsare- detta är något för alla!

Stort tack till Modernista för den fina boken! 

Gycklarens Arv //Emme

Titel: Gycklarens Arv 
Författare: Kersti Vikström 
Förlag: OPAL 
Antal sidor: 397 
Utgivningsår: 2013 
ISBN: 9789172995857

Handling: (från Opal)
Nova är ett feodalt uppbyggt rike, där endast de allra rikaste är fria att styra sina liv. Esmeralda är tio år när hon skickas till huvudstaden Corona för att arbeta som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter. Hennes föräldrar, liksom hon själv, är kontraktsarbetare, en slags livegna, och deras liv styrs av den som äger deras kontrakt. Under tiden som hon lever i palatset i staden upptäcker hon och börjar för sig själv ifrågasätta de enorma orättvisor som råder i landet. Under en resa till guvernörens släktingars gods på landet möter hon för första gången soller, en förtryckt folkgrupp som levde i Nova långt innan Esmeraldas folk kom dit. Där träffar hon även Storm, en soller som arbetar som slav på godset och som kommer att förändra hennes liv.

Karaktärerna: 
Till att börja med Älskade jag verkligen Esmeralda, huvudpersonen(som för övrigt också kallas Em).
Jag fattade tycke för henne som person redan i början av boken, då det var lätt att sätta sig in i situationerna hon var med i/om och man kände medkänsla.
I början hatar jag de flesta personerna Esmeralda har att göra med. De behandlar henne inte riktigt rättvist och hon blir utstött tycker jag(senare får de mesta förklaringar). Men det finns faktiskt personer i början som är lika vänliga och godhjärtade som hon själv; tex kokerskan Charlotte och hjälpande Marta. Längre in i boken får vi träffa Storm.
I början tyckte jag att han påminde om en Zigenare och gillade inte alls honom; men efter att jag kommit lite längre in i boken försvann de tankarna och jag började skaffa tycke för honom också(ni kommer förstå varför). En annan person jag verkligen gillar är Sila- en man med ett stort guldhjärta som han gärna delar med sig av till de som behöver det som mest.

Kommentar: 
I början av boken händer det inte så mycket som får en att vilja läsa vidare.
Det tar sin lilla tid att komma in i boken- det gjorde det i alla fall för mig. Men jag är verkligen glad över att jag fortsatte att läsa boken trots att den var seg i början.
Efter 100 sidor ungefär tar boken en helt ny vändning och man slängs mellan spännande och otäcka händelser.

Boken var bra- ja, till och med snäppet bättre än bra. Jag älskar allt som författaren tänkt på och alla de underbara idéerna som bidragit till att boken blev så bra.
Ett plus i kanten är miljön. Jag älskar tanken på de vackra, gamla klänningarna och häst och vagn, och korsvirkeshus i mängder, och de små stugorna där man får sova trångt och där ytan med nöd och näppe räcker till.

Helhetsbetyg på boken: 4/5 
- för att boken var så fin och för alla de fina detaljerna som författaren lyckats klä i guld och bakelser ^^

Ett Stort tack till OPAL förlag för recensionsexemplaret, blev väldigt glad för det..! 

Måste ta fotot till detta inlägget på tal också: 
För mig är miljön på bilden ovan den miljön som beskrivs i Gycklarens Arv. Åh vad jag älskar miljön, jag älskar det gamla och vackra och underbara. Kan inte få nog av det.. ^^ Någon annan som känner samma som mig? :) 

Greven av Monte Cristo //Emme

Edmond Dantés döms till ett brott, som han är oskyldig till, när han ska gifta sig.
Utan förvarning sätts Edmond bakom galler.
Livet är hårt i fängelset och det är bara få som klarar sig. Följ hans resa i en av världens mest berömda böcker;
Greven av Monte Cristo.



Titel: Greven av Monte Cristo
Författare: Alexandre Dumas


Språket:
Språket är gammaldags och kan vara svårt att läsa och förstå vid vissa tillfällen.
Språket passar till boken, med tanke på att den utspelar sig på 1800-talet.

Karaktärerna:
Jag tycker om karaktärerna.
De är klipska och smarta och använder ett hövligt språk när de talar till varandra.
Om karaktärerna hade vart på något annat sätt- mer från 2000-talet- hade jag nog inte tyckt om boken så som jag gör, utan hade haft svårare att läsa den än vad jag redan hade(pga språket).

Kommentar:
Det här är en bok jag rekommenderar till den lässugna typen som gillar spänning och böcker där det händer något så gott som hela tiden.

Betyg:
Jag tyckte faktiskt boken var helt okej. Den var kanske lite för lång, men inte så lång så att man ville lägga av att läsa boken.
Jag gillar läsa gamla som nya böcker och hade inga problem med att läsa.
Boken var bättre än jag först trodde, och får därför betyget;
3.5/5