Gycklarens Arv //Emme

Titel: Gycklarens Arv 
Författare: Kersti Vikström 
Förlag: OPAL 
Antal sidor: 397 
Utgivningsår: 2013 
ISBN: 9789172995857

Handling: (från Opal)
Nova är ett feodalt uppbyggt rike, där endast de allra rikaste är fria att styra sina liv. Esmeralda är tio år när hon skickas till huvudstaden Corona för att arbeta som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter. Hennes föräldrar, liksom hon själv, är kontraktsarbetare, en slags livegna, och deras liv styrs av den som äger deras kontrakt. Under tiden som hon lever i palatset i staden upptäcker hon och börjar för sig själv ifrågasätta de enorma orättvisor som råder i landet. Under en resa till guvernörens släktingars gods på landet möter hon för första gången soller, en förtryckt folkgrupp som levde i Nova långt innan Esmeraldas folk kom dit. Där träffar hon även Storm, en soller som arbetar som slav på godset och som kommer att förändra hennes liv.

Karaktärerna: 
Till att börja med Älskade jag verkligen Esmeralda, huvudpersonen(som för övrigt också kallas Em).
Jag fattade tycke för henne som person redan i början av boken, då det var lätt att sätta sig in i situationerna hon var med i/om och man kände medkänsla.
I början hatar jag de flesta personerna Esmeralda har att göra med. De behandlar henne inte riktigt rättvist och hon blir utstött tycker jag(senare får de mesta förklaringar). Men det finns faktiskt personer i början som är lika vänliga och godhjärtade som hon själv; tex kokerskan Charlotte och hjälpande Marta. Längre in i boken får vi träffa Storm.
I början tyckte jag att han påminde om en Zigenare och gillade inte alls honom; men efter att jag kommit lite längre in i boken försvann de tankarna och jag började skaffa tycke för honom också(ni kommer förstå varför). En annan person jag verkligen gillar är Sila- en man med ett stort guldhjärta som han gärna delar med sig av till de som behöver det som mest.

Kommentar: 
I början av boken händer det inte så mycket som får en att vilja läsa vidare.
Det tar sin lilla tid att komma in i boken- det gjorde det i alla fall för mig. Men jag är verkligen glad över att jag fortsatte att läsa boken trots att den var seg i början.
Efter 100 sidor ungefär tar boken en helt ny vändning och man slängs mellan spännande och otäcka händelser.

Boken var bra- ja, till och med snäppet bättre än bra. Jag älskar allt som författaren tänkt på och alla de underbara idéerna som bidragit till att boken blev så bra.
Ett plus i kanten är miljön. Jag älskar tanken på de vackra, gamla klänningarna och häst och vagn, och korsvirkeshus i mängder, och de små stugorna där man får sova trångt och där ytan med nöd och näppe räcker till.

Helhetsbetyg på boken: 4/5 
- för att boken var så fin och för alla de fina detaljerna som författaren lyckats klä i guld och bakelser ^^

Ett Stort tack till OPAL förlag för recensionsexemplaret, blev väldigt glad för det..! 

Måste ta fotot till detta inlägget på tal också: 
För mig är miljön på bilden ovan den miljön som beskrivs i Gycklarens Arv. Åh vad jag älskar miljön, jag älskar det gamla och vackra och underbara. Kan inte få nog av det.. ^^ Någon annan som känner samma som mig? :)