Recension: The Ocean at the End of the Lane //Zozzo

Sussex, England. A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn't thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she'd claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.

Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.

Titel: The Ocean at the End of the Lane
Författare: Neil Gaiman
Serie: --
Utgivningsår: Juni 2013
Förlag: Headline
Sidantal: 248 
ISBN: 9781472200327

Jag är så förvirrad. Jag ska försöka få ihop en recension, men jag vet verkligen inte vad jag ska säga eftersom jag knappt vet vad jag ens har läst.

För det första så måste jag i alla fall säga att jag älskar berättaren är åtta år gammal. Det är så annorlunda att få uppleva allt som händer i boken, all magi och fantasi, från ett åttaårings perspektiv. Det som gör det så häftigt, men samtidigt förvirrande är dock att man inte längre får allt förklarat för sig längre.

Läser man en fantasibok eller deckare från en vuxens perspektiv får man läsa karaktärens tankegångar då de tänker för sig själva "Vad var det nyss som hände? Vad innebär detta? Vad kan detta leda till?" och liknande. Läser man från en åttaårings perspektiv kommer han inte direkt kunna diskutera sådant. Istället får man bara läsa om händelser och själv försöka tänka ut exakt vad som händer, vilket inte är så lätt när man får uppleva allt genom ett barns ögon. Jag tror att det är just detta som gör mig så förvirrad efter att ha läst boken, för jag kan inte riktigt förstå allt som har hänt. Jag hade heller inte någon aning alls om att det skulle finnas magi och övernaturliga varelser i boken, herregud vad förvirrad jag blev haha.

Jag blev dock inte så intresserad av karaktärerna. Man märker på ett sätt att berättaren, vars namn man inte får veta, utvecklas och växer. Han blir modigare och lär sig ta mer hand om sig själv, men mer än det tyckte jag inte. Åh, jag är så förvirrad för att jag känner samtidigt så mycket om den. Den var på ett sätt obehaglig och sorglig men även rolig och intressant. Jag kan i alla fall säga att jag kommer komma ihåg boken eftersom den får en att tänka så mycket. Den är minst sagt unik och därför kommer jag att minnas den. Jag har verkligen aldrig läst något liknande.

Så sammanfattningsvis kan jag bara säga att det var intressant att få läsa en bok där berättaren är åtta år gammal och att den var spännande, men att karaktärerna riktigt fångade mitt intresse så mycket. Det hände nästan alltid något, så den var spännande och intressant men samtidigt obehaglig och sorglig. Jag har aldrig läst något liknande och på grund av detta kommer jag att komma ihåg den.

Betyg: 3/5