söndag 20 juli 2014

Recension: Dead Silence //Zozzo

Detta är en del i en serie. Varning för spoilers för er som inte läst de tidigare delarna!
Violet thought she’d made peace with her unique ability to sense the echoes of the dead and the imprints that cling to their killers…that is until she acquired an imprint of her own. Forced to carry a reminder of the horrible events of her kidnapping, Violet is more determined than ever to lead a normal life. However, the people who run the special investigative team Violet works for have no intention of letting her go.

When someone close to Violet becomes a suspect in a horrific murder, she finds herself pulled into a deadly hunt for a madman with an army of devoted followers. Violet has survived dangerous situations before, but she quickly discovers that protecting those closest to her is far more difficult than protecting herself.

Titel: Dead Silence
Serie: The Body Finder #4
Författare: Kimberly Derting
Utgivningsdatum: April 2013
Sidantal: 389
Förlag: Headline
ISBN: 9780755389179

Detta är den sista delen i The Body Finder-serien. Den första boken läste jag för snart 2 år sedan och det var verkligen en av de bästa böckerna jag någonsin läst... Och nu är serien över. Jag är ganska ledsen över att den är slut, men samtidigt känns det ändå skönt att ha läst ut den. 

Serien har blivit lite sämre mot slutet, inte mycket, men jag har märkt hur jag snarare tröttnat lite på den istället för att känna att jag behöver veta vad som händer efter varje boks slut. Jag älskar fortfarande den här serien, tro inte att den blir jättedålig i slutet, för den är väldigt bra. Jag vet inte varför jag inte riktigt ÄLSKADE den här boken. Det enda jag kan komma på som jag inte gillade riktigt var hur Jay och Violet's förhållande inte verkar lika viktigt längre. I första boken tänkte jag bara på Jay hela tiden och hoppades och hoppades på att de skulle bli tillsammans, men nu när de väl är tillsammans känns inte deras förhållande lika viktigt och det är bara en sak som händer i bakgrunden. Jag älskar dem som par fortfarande, men jag saknar hur de var i början...

Handlingen gillade jag. Inte så mycket så att jag blev helt blown away, men den var fortfarande väldigt bra. Det är väldigt spännande och man undrar hela tiden vad som kommer hända, så det var bra skrivet av författaren!

Karaktärerna vad lika underbara som förut. Men okej, en sak som jag tyckte var ganska roligt med karaktärerna vad just att ingen fick svära. Alltså jag skrattade varenda gång jag läste vad författaren skrivit istället för svärord. Till exempel "MOTHER F..." - nej men oj, ser man på, någon blev slagen precis innan han hann avsluta meningen! "What the frick" eller "What the eff!" stötte jag på ett antal gånger. Det roligaste var: "I thought he was a mother f... Well you know." Alltså haha! Det var bara så kul att läsa. Jag störde mig inte på det, jag tyckte bara det var väldigt roligt att se hur författaren ständigt skulle hålla sig borta från svordommarna ;)

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag gillade denna serien väldigt mycket, men jag älskade inte de senare delarna lika mycket som den första. Jag rekommenderar dock den till alla som gillar fantasy- och deckarböcker fyllda med spänning, mysterium och romantik!

Första meningen: "Jay hit the door with his shoulder, but it didn’t splinter beneath his weight or anything so dramatic."
Betyg: 4/5
//Zozzo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar