Jag är femton år och jag vill inte dö //Emme

I en källare i Budapest 1945 sitter Christine Arnothy och skriver i sin dagbok medan striderna rasar ovanför henne och ett ammunitionståg när som helst kan detonera utanför. Endast femton år gammal berättar hon om en verklighet präglad av rädsla och död, hunger och törst, medkänsla och kallsinnighet, kärlek och sorg.
I det lilla källarutrymmet under familjens sönderbombade våning befinner sig en skara människor som förenas i sin kamp för att överleva. Förutom Christine och hennes föräldrar finns där även den unga modern med sin lilla baby, bankiränkan som bara bekymrar sig för sina pengar, den gamle juden som skyler sin gula stjärna och det unga paret Eve och Gabriel som senare ingår äktenskap i källaren, för att nämna några. Men framför allt finns där Pista, som med sitt glada humör inger dem alla förtröstan och hopp, som skaffar mat och läkemedel och till sist stupar med några burkar torrmjölk åt babyn i ryggsäcken.
Christine får under några månader erfara krigets brutalitet och kliver upp ur källaren som en vuxen kvinna. De människor hon möter, vän som fiende, ska hon för alltid minnas. Och de upplevelser hon beskriver med hoppet om att överleva, lämnar ingen oberörd.




Titel: Jag är femton år och jag vill inte dö
Författare: Christine Arnothy
Förlag: LIND & CO
ISBN:9789185801824
Utläst: 28/6-12

Språket:Jag förstod det mesta, men vissa ord var svåra och hade en liten gammaldags ton.
Om du ska läsa boken kommer du att förstå allt och det är inget konstigt alls.


Karaktärerna:Författaren är samma person som huvudpersonen, eftersom boken är baserad på en sann 
händelse. Det märks att det har hänt, för när man läser känner man det, på ett helt annat sätt än med andra böcker.
Jag antar att alla karaktärerna i boken inte bara är ´karaktärer´utan även är/har varit riktiga personer, som vart med om allt som står i boken, som utsatts för allt detta..


Kommentar:
Det här är första ´självbiografin´ som jag någonsin läst.
Jag var lite av en nybörjare och visste inte alls vad som väntade.
När jag sen hade läst en del i boken spärrades mina ögon upp och jag insåg; detta har faktiskt hänt, det är som om jag sitter och läser den här tjejens dagbok..!

Jag hittade den här boken när jag var i mataffären, och jag trodde att det var en bok som var som en bok skriven av en ungdomsförfattare.
Det antog jag bara av titeln(finns ju böcker som "här ligger jag och blöder" och "jag är död och kan tyvärr inte komma till skolan idag" osv.Titlarna är ändå ganska lika).
När jag sen kom hem började jag sakta inse att boken var baserad på en sann berättelse.
Genom hela boken var jag ganska illa till mods, för det som hände...
.. Så fruktanvärt.
Att folk idag jämrar sig över småsaker(som kanske är ganska stora för oss men som är så ytte pytte små för de som utsätts för fruktansvärda saker, som tex krig,svält osv), som att platttången inte fungerar, håret ser fruktansvärt ut eller att man nyss brutit sin nagel.

Jag blev helt klart paff och rörd av den här boken.
Jag tycker det är smått svårt att skriva en recension om en sån här bok, det måste jag medge.
Det är inte som andra böcker precis.

Jag hade svårt att bestämma betyg för den här boken..
Men, eftersom den är sammanfattad så bra och för att den var så gripande..
..Så ger jag boken betyget:
Betyg: 3/5