Recension: Tempest //Zozzo

Today

Holly and Jackson are in love

Tomorrow

She will lie bleeding in his arms

Yesterday

Jackson must undo it all

Jackson Meyer is hiding a secret. He can time-travel. But he doesn't know how he does it, how to control it or what it means. When Jackson, and his girlfriend Holly, find themselves in fatal danger, Jackson panics and catapaults himself two years into his past, further than he's ever managed before, and this time he can't find a way back to the future. All the rules of time-travel he's experienced so far have been broken and Jackson has no choice but to pretend to be his younger self whilst he figures out a solution. Jackson is tearing himself apart with guilt and frustration, wondering if Holly survived. He's also become the target of an unknown enemy force and it seems even his dad is lying to him. Jackson is racing against time to save the girl he loves, but to do that he must first discover the truth about his family and himself. And stay alive.

Titel: Tempest
Författare: Julie Cross

Förlag: Macmillan Children's Books

Utgiven: Januari 2012

Sidor: 432

ISBN: 9780230756267

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken, och tyvärr nådde den inte dem. Jag tycker att handlingen låter väldigt intressant, men ändå känns det som att det inte händer något speciellt. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om den. Den var helt okej i början och sen blev den bara helt seg och långtråkig. Visst, den hade sina stunder, men ändå inte tillräckligt för att få den att bli så bra som jag hoppats på att den skulle vara.

Det var väldigt intressant att få läsa en bok ur en killes perspektiv. Jag antar att jag bara tyckte de var lite irriterande. Huvudpersonen tålde jag nästan inte i början. Han var så fruktansvärt jobbig. Anledningen till det är att han inte brydde sig om någon, hade mycket pengar och bara gjorde vad han ville utan att ens tänka på något annat än att han skulle vara glad. Som tur är så förbättras hans karaktär längre in i boken. Det var speciellt en person i boken som jag tyckte var väldigt intressant, och det var Adam. Huvudkaraktärerns bästa kompis. Han verkar otroligt schysst, smart och gör vad han än kan för att hjälpa de i sin omgivning. Annars var det inget speciellt med karaktärerna.

Om det är något jag stör mig på med boken så är det mest att det var för orealistisk. Jag tänker ta ett exempel här, men läs INTE det om du tänker läsa boken någon gång. (SPOILER) I boken ska huvudkaraktären försöka börja om på nytt och bli kompis med Adam igen. Dagen efter ringer Adam till huvudkaraktären och säger: "Din pappa är inte din pappa! Jag tog ett hårstrå från dig och ett som jag hittade på din pappas kudde." eller något sånt. Herregud, låter det där verklighetstroget? Vem gör sånt, egentligen? Nej, pfft, säger jag bara. (SLUT PÅ SPOILER) De bästa stunderna var då huvudkaraktären var med sin flickvän och då man fick veta mer om hans tvillingsyster som några år tidigare hade gått bort i cancer. Det var ganska mysigt att få läsa om hans syster, speciellt att författaren tar med sorg och beskriver den väldigt bra mitt i allt tidsresandet. Sorgen är åtminstone något som verkar realistiskt.

Kort kan jag väl bara säga att jag tycker boken var för förvirrande och orealistisk, men att slutet får mig att ge den ett högre betyg. Slutet var väldigt bra och får mig nästan att vilja läsa uppföljaren. Men jag tror ändå inte att jag kommer läsa resten av böckerna i serien om inte jag råkar stöta på den i biblioteket.

Citat: "It's women writing romance novels starring men that would never excist. It sets unrealistic expectations."  - Adam  s. 118

Jag hittade faktiskt inget så där bra citat i denna boken. Fast detta tog jag med bara för att jag håller med lite. Någon mer än jag, kanske?

Betyg: 1,5/5