Recension: All The Bright Places //Zozzo

Theodore Finch is fascinated by death, and he constantly thinks of ways he might kill himself. But each time, something good, no matter how small, stops him. 

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her Indiana town and her aching grief in the wake of her sister's recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school, it's unclear who saves whom. And when they pair up on a project to discover the 'natural wonders' of their state, both Finch and Violet make more important discoveries: It's only with Violet that Finch can be himself - a weird, funny, live-out-loud guy who's not such a freak after all. And it's only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet's world grows, Finch's begins to shrink.

Titel: All The Bright Places
Serie: ---
Författare: Jennifer Niven
Utgiven: Januari 2015
Sidantal: 400 sidor
Förlag: Penguin Books Ltd.
ISBN: 9780141357034

Jag har väntat ett tag med att recensera denna boken, eftersom jag är så kluven över vad jag ska säga om den. Jag är lika kluven fortfarande, men jag ska försöka få ihop en recension ändå ^^

Jag såg att det inte var så många som hade läst den här boken bland mina vänner på Goodreads, men jag har ändå hört väldigt många prata om den. Jag visste inte alls vad den skulle handla om och hade därför inte så höga förväntningar.

Redan den första meningen fångade mitt intresse och jag var fast. Jag kunde verkligen inte lägga ifrån mig den och läste ut den under två dagars tid, för att det var omöjlig att sluta läsa. Skrivsättet boken är skriven på påminner en aning om John Greens skrivsätt. I helhet är det en sorglig handling, men författaren skriver ändå på ett roligt sätt så man skrattar hela tiden, samtidigt som den krossar ens hjärta.

Det är huvudkaraktärerna som gör hela boken. Finch är en svår karaktär att beskriva. Han är så rolig, men har så många personligheter att jag inte kan sätta fingret på honom. Man vet aldrig vart man har honom, men detta bidrog bara till att boken blev så bra. Violet tycker jag var härlig att läsa om just för att hon växte så mycket så snabbt och man såg hur hon började se världen på ett helt annat perspektiv, vilket verkligen öppnade mina ögon. Man får se hur hon går vidare efter sin systers död och hur man hanterar det. Jag tycker att verkligen allt med boken var bra skrivet, men jag kände inte så mycket känsla mellan karaktärerna. Författaren beskrev deras enskilda känslor så jäkla bra, men när det gällde känslor som karaktärerna hade för varandra så kände jag verkligen ingenting, vilket sabbade känslan i boken lite, men detta är bara en liten sak.

Jag älskade den här boken så mycket. Den gjorde mig så lycklig, samtidigt som den krossade mitt hjärta och lämnade mig gråtandes i timmar, men om någon frågar mig varför jag älskade den så mycket så vet jag bara inte hur jag ska förklara varför. Det är väl lite som The Fault in Our Stars också, att handligen låter okej, men när man väl läser den så är den så så sååå bra. Det är bara så jag kan beskriva det.

Några saker som verkligen fick mig att gilla boken är i alla fall att det fanns flera faktastycken som var intressanta och diktutdrag som var väldigt fina, så man lärde sig samtidigt som man läste. Men det jag älskade mest var känslorna karaktärerna upplevde. Författaren beskrev det så bra att jag förstod hur de kände precis och det fick mig att känna som att jag var där och åh, jag bara älskar den. LÄS. DEN.

Första meningen: Is today a good day to die?

Citat: "We do not remember days, we remember moments." s.315