Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.
Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Förlag: E P Dutton & Co Inc
Sidor: 324
Utgiven: Januari 2012
ISBN: 9780525478812
Det var ett ganska bra tag sedan jag läste denna, men jag ska försöka få ihop en recension ändå :)
Det jag oroade mig mest för innan jag läste boken var att jag kanske inte skulle gråta. Haha, allvarligt. Men, det gjorde jag. OTROLIGT mycket. Först trodde jag att det skulle vara en sån där vanlig bok som handlar om cancer, väldigt sorglig och sånt. Men wow, vad jag hade fel.
Boken handlade om så mycket mer än bara cancer. De första hundra sidorna satt jag och skrattade ihjäl mig för nästan allting. Det fanns sorgliga stunder, de som fick mig till att börja böla hur mycket som helst. Och de fanns stunder då man bara satt och log åt allting de sa och vad som hände. Låt oss säga att jag hade väldigt blandade känslor.
Karaktärerna var... fenomenala. Ja precis, de var fenomenala. Jag DYRKAR allvarligt talat karaktärerna. Huvudpersonen var så stark. Hon överlevde vad som helst och lyckades ta sig igenom allt hemskt som hände. Augustus, tja, jag älskar honom. Herregud, han... är så perfekt och fin och... Han fulländar boken.
Det bästa med handlingen var att man inte hade någon aning om vad som skulle hända. Det finns de böcker då man bara läser några sidor och vet precis vad boken ska handla om. Här hände väldigt många oanade saker. Visst, det fanns de gånger man anade vad som skulle hända, men då hände tvärtom eller något sånt.
John Green, du har lyckats så otroligt bra. Handlingen, skrivsättet, karaktärerna, miljön... Fantastiskt bra jobb.
Citat:
"Pain demands to be felt." - Augustus
s. 57
"And in freedom, most people find sin." - Augustus
s. 157
Första meningen: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrenquently, and devoted quite a bit of my abdundant free time to thinking about death.
Betyg: 5/5
//Zozzo
Svar: Tack! :D
SvaraRaderaSvar: Verkligen! Det är så roligt att tiden har gått så fort, och jag ångrar verkligen ingenting!!
SvaraRaderaSka du till bokmässan? Vad bra! Då ses vi säkert där!!:) Det är nära nu!;)
Åh jag vill verkligen läsa den här! :D
SvaraRaderaSv: Wow... Snacka om att uttrycka sig ;)
SvaraRaderaSv: Skönt att veta att man inte är ensam med problemet ;)
SvaraRaderaJag vill så gärna läsa denna bok!! =)
SvaraRaderasv: Tack ;)
SvaraRadera