Recension: Allt jag säger är sant //Zozzo

"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."

Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. "Jag menar ... hur svårt kan det rimligen vara?"

Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tänka på sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?

Titel: Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: -
Förlag: Rabén & SjögrenSidor: 233
Utgiven: Mars 2012
ISBN: 9789129684063

Jag gillade "Det är så logiskt alla fattar utom du" av samma författare väldigt mycket, så jag hade ganska höga förväntningar på denna boken. Men den uppfyllde tyvärr inte dem...

Den var väldigt bra, det var den. Fast jag hade hoppats lite väl mycket på den. Något jag störde mig något så otroligt på med den här boken är huvudkaraktären. Hon. var. så. IRRITERANDE. Jag är glad att hon skärpte sig lite i slutet, men genom nästan hela boken betedde hon sig bara som en 5-åring. Allting skulle kretsa runt henne och så fort ingen höll med henne fick hon utbrott. Jösses kvinna, skärp dig.

Det som jag gillade mest med boken var hur random allt var. Läs citatet längst ner i recensionen för ett förlag. Så otroligt kul! Fast det var en massa saker i boken som var väldigt messed-up, om ni förstår vad jag menar. Hela tiden tänkte jag: MEN VAD HÅLLER DU PÅ MED? För... det var så fruktansvärt konstiga saker som hände. Jag kan i alla fall säga att jag gillar slutet då huvudpersonen får en bättre personlighet... Och har jag glömt? ISAK, han var ju för kul. Typ. Jag kan ju säga att boken innehöll lite av allt. Sorg, humor, romantik, vänskap, bråk osv. Jag tycker bara att det är något som fattas... Kanske att det blev lite segt ibland. Det fanns vissa stunder då jag kände att allt bara stod stilla.

Över allt så vad boken helt okej, och visst, jag rekommenderar den. Jag ser fram emot nästa bok av Lisa Bjärbo. Hoppas bara den blir liiite bättre.

Betyg: 3.5/5

//Zozzo