Recension: Hungerspelen //Zozzo

Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

Katniss Everdeen är fjorton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. Det namn som dras i lottningen i distrikt tolv är Primrose Everdeen, och Katniss ser ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen...

Titel: Hungerspelen

Författare: Suzanne Collins

Serie: Hungerspelstriologin #1

Förlag: Månpocket

Utgiven: Juni 2009

Sidor: 303

ISBN: 9789170016981

Först av allt; jag är så glad att jag ÄNTLIGEN läste denna boken efter att den bara stått i min bokhylla hela tiden. Tack så jättemycket till alla bokbloggare som verkligen har tvingat mig till att läsa den!;)

Jag vet inte direkt vad jag kan säga om denna boken, jag har så mycket jag vill berätta, men just de delarna jag vill berätta är bara spoilers för de som inte läst den. Men jag ska försöka göra mitt bästa för att få denna recensionen att bli så lyckad som möjligt!

Karaktärer: Vad kan man inte gillar med karaktärerna i denna boken? Peeta, han är ju så underbar! Och jag verkligen älskar hur Katniss sätter sig in i situationen så snabbt. Det första man läser om är att hon står på torget och att de ska dra namnen på de deltagarna som ska vara med i Hungerspelen. Och rätt som det är befinner hon sig på planen, men vet ändå precis vad hon ska göra. Men den som jag gillar mest (trots att man inte läste om honom så mycket) måste nog vara Gale - förutom Katniss. Under hela boken kunde jag bara tänka som Katniss, att jag saknade honom så sjukt mycket! Otroligt bra karaktärer!

Handling: Det allra bästen - förutom självaste idén med "Hungerspelen" - är nog att Suzanne Collins skrev det viktigaste och struntade i att fylla ut texten med onödigt trams som man ofta brukar få läsa om. Det var det som fick mig till att inte kunna lägga ifrån mig den. Att den var så pang på, liksom. Man läste om att hon gick och lade sig, och nästa mening var hon uppe och fixade iordning sig. Jag måste helt ärligt säga att när jag först började läsa boken tänkte jag: "Åh nej... Inte en sån där gammaldags bok med gammaldags språk..." Vad kan jag säga? Jag gillar inte böcker som är skrivna som att boken utspelar sig på 1700- eller 1800-talet. Förutom denna såklart.

Miljö: Miljön är fantastisk. Jag vill ju inte direkt berätta var den utspelar sig, eftersom det är på så många olika ställen och för att jag inte vill spoila om var hon är. Men Suzanne beskriver miljön på ett sånt underbart sätt, så man ser allt framför sig utan problem. Man vet hela tiden var hon befinner sig, och även vid de konstigaste platserna kan jag fortfarande se hur det ser ut.

Det enda jag är lite besviken på är slutet. Och nej, jag ska inte spoila, men, ja. Och eftersom jag nu vet hur det slutar så har jag ingen aning om hur Fatta Eld kommer vara. Jag slår vad om att alla måste ha tänkt det när de läste ut första boken. Jag har Fatta Eld hemma, så jag ska försöka läsa den så fort som möjligt. (Och med det menar jag att jag ska FÖRSÖKA, men jag har andra böcker just nu så det kanske tar ett tag)

Omslag: 4/5 (Den hade fått lägre, men när jag fattar innebörden med elden så blir den så mycket vackrare)

Betyg: 5/5

Om ni inte har läst denna, LÄS DEN!

//Zozzo