Recension: Himlen börjar här //Zozzo

En gång för länge sen när jag låg på gräsmattan i trädgården frågade Big vad jag höll på med. Jag sa att jag låg och tittade upp i himlen. Han sa: "Det där har du fått om bakfoten, Lennie, himlen finns överallt, den börjar vid dina fötter."
   När jag kysser Joe tror jag på det, för första gången i mitt liv.

Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara - Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör.
   Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen - svindlande och förbjudna känslor som får Lennies världs att explodera.

Titel: Himlen börjar här
Orignaltitel: The Sky Is Everywhere
Författare: Jandy Nelson
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: Oktober 2010
ISBN: 9789186634025

Jag har ingen aning om hur denna recensionen kommer bli, eftersom det är så svårt att förklara för er hur bra den här boken är med ord. Men det blir som det blir:)

Karaktärer: Dessa är några av mina favoritkaraktärer, någonsin. De känns så trovärdiga och man känner de så bra. Lennie, när jag läser om henne, om hennes syster Bailey's död, så känner jag själv saknaden. Och Joe, så underbar. Han är ständigt glad och får alla i sin närhet att bli glad bara genom att se på honom. Så fantastiska karaktärer, otroligt bra jobb av författaren! Betyg: 5/5

Miljön: Jag älskar hur bra författaren förklarar miljön. Man är så inne i boken så man tänker inte på att det står beskrivningar, utan man ser det bara framför sig, som en slags film. Betyg: 5/5

Handling: Först av allt, så måste jag ju bara säga att hela idén med att Lennie skriver ner dikter på skor, lappar, bänkar, muggar etc. är fantastisk. Och alla dikterna, så vackra! (Jag skriver ner en av mina favoriter längst ner i inlägget.) Och jag tycker verkligen det är kul när det står var hennes dikter finns. T. ex. på en lapp nergrävd i skogen. Detta var en av de bästa ungdomsromanerna jag någonsin läst. Bara läs den!

Dikt från boken:
Sorg är ett hus
där stolarna har glömt
hur de ska bära oss
speglarna hur de ska spegla oss
väggarna hur de ska omsluta oss

Sorg är ett hus
som försvinner
så fort någon knackar på dörren
eller ringer på
ett hus som flyger i luften
vid minsta vindpust
som begraver sig djupt i marken
medan alla sover

Sorg är ett hus där ingen kan skydda dig
där den yngre systern
kommer att bli äldre än den äldre
och där dörrarna
varken släpper in dig
eller ut

sid. 74

Första meningen: Mormor är orolig för mig.
Betyg: 5/5
//Zozzo