Jag springer och hämtar en hink fylld med morötter. Freddy gillar inte när man bjussar honom på mat när han är sur och arg.
- Killen, du vet att Zilley är där ute och väntar på dig. Så lugna ner dig.
När Freddy hör namnet Zilley blir han glad och gnäggar förtjust.
Jag går in till honom och leder ut honom i hagen där Zilley befinner sig. När jag satt på haspen på grinden till hagen undrar jag vad Jenny gör. Det har gått ett bra tag nu. Vad gör hon egentligen? Ljög hon, eller ringer hon på riktigt ett viktigt samtal? Molley dunkar i sin boxvägg. Jag går fram till honom och flätar in mina fingrar i hans man. Han blundar och vilar sitt ena ben. Jag hör ett brak ute på gården och drar med mig Molley ut, eftersom han ändå ska ut till en av hagarna. Staketet ut mot skogen är trasigt. Någon har tagit isönder det. Troligtvis Zilley och Freddy. Men varför? Molley blir pigg när han ser hålet i staketet. Han tror att jag tänker släppa ut honom där, så att han kan rymma. Jag binder fast honom i kroken vid kontorsrummet. När jag passerar anslagstavlan trampar jag i något. Inte hästskit, halm eller dygnblöt spån, utan pappret Jenny läst innan idag. Det som förut satt på anslagstavlan. Jag tar upp det och skummar igenom det.
Kära Stallmedlemmar.
Jag, Frida, har kommit fram till en sak. Jag är hemsk ledsen Emma, men jag måste sålja Molley. Han gör ingen nytta, förstör bara vardagen för oss andra. Dem eventuella köparna köper honom till slakt i övermorgon. Njut av tiden han fortfarande är vid liv, Emma.
MVH //Frida
Mina ögon fylls med tårar. Slakt. Dom ska slakta min häst. Nej, det kunde inte vara sant..
Det fick inte vara sant... Nu när jag lovat att få pli på honom. Nu är det brottom, att bevisa att Molley inte är hopplös. Nu, är det upp till bevis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar